Huset på landet och lägenheten i staden

På flyget hem igår satt jag bredvid en herre och en dam. De frågade mig på engelska om jag kunde vara behjälplig med att lägga upp damens jacka i bagageutrymmet ovanför mitt huvud. När jag satt mig ner igen lyssnade jag på deras samtal. Jag förstod inte riktigt vad de sa vilket kunde bero på att det var en hel del runtomkringljud som sållade bort orden. Kaffe hörde jag i alla fall att damen ville ha vilken hennes make omedelbart ordnade.
Hon satt sedan och rörde omkring i pappersmuggen med en liten sked och jag såg att det flöt omkring en hel del sump i det svarta kaffet varpå jag frågade vänligt om drycken smakade gott. Hon drog lite på svaret, det var dyrt i alla fall kunde hon konstatera.
Hennes make skrattade och frågade vart jag kom ifrån. Vilket land och viken stad.
"Norrköping i Sverige," svarade jag eftersom det var enklast. Var osäker på om någon som inte känner till trakten så noga visste vart Skärblacka låg.
Själva var de från Stockholm berättade mannen, fortfarande på engelska. Nästa fråga var om jag talade svenska. Jag bekräftade detta och han såg glad ut och sa att även han behärskade det språket så vi övergick till vårt modersmål.
Det är inte lätt att veta nationaliteten på varandra när man är på resande fot. Engelska brukar fungera i de flesta fall så vi kunde gott ha fortsatt med det men svenskan var onekligen en aning lättare.

Damen drack sitt kaffe och jag övergick att läsa i min bok. Efter fem minuter petade mannen på min arm och undrade om jag och min make hade hus.
Jo, vi bor i hus. Han ville veta mer noggrant vart det låg och jag förklarade att vi bor utanför Norrköping. Strax före Skärblacka. Vid Kullerstad. Precis nere vid sjön Glan.
Han såg förvirrad ut. Inte i Sverige, heller. I Spanien så klart!
Jag skakade på huvudet. Inget hus i Spanien.
Nåväl, han och hans fru hade hus i Stockholm. Nybyggt. Kostade 22 miljoner kronor innan det blev klart. Jovisst, hörrö du. 22 miljoner kronor.
Men nu hade de precis varit till Spanien och betalat sin lägenhet de köpt där. Vid strandkanten. Medelhavet, alltså. Nu ska hela rasket rivas och byggas om. För 750 000 kronor. Invändigt. Nytt kök och nytt badrum, alltså. Kanske förbättra på lite färg här och där. 62 kvadratmeter yta. Exklusive balkong. Den räknar man inte in i boytan. Nä, nä.

Han var lite nyfiken den där mannen. Frågade vad vårt hus utanför Norrköping kostade. Och vad våra barns hus kostade om de bodde i egna hus.
Jag sa att jag inte visste. Att det är min make som håller ordning på ekonomin. Jag pekar och han betalar. Kosta vad det kosta vill. Han såg nöjd ut, tyckte att det var en sund inställning.
Vad barnens hus kostade hade jag dessvärre heller inga uppgifter om så den informationen fick han också bli utan.
Hans fru satt och såg nervös ut. Drack sitt sumpiga kaffe, log svagt och verkade urlakad på något vis.

Solen skiner idag. Lite kallt dock. Inte så varmt som i Spanien. Inte på långa vägar. Jag frös lite när jag stod ute och hängde tvätt i morse. Klämde fast plaggen med färgglada klädnypor. Det muttrade och skränade nere vid sjökanten. Vattenfåglarna har kommit och jag tror att fruarna har synpunkter på boplatserna borta i vassen. Eller så är fåglarna helt enkelt kärlekskranka och berättar det för varandra. Inte vet jag.

Kanske skulle ta fram trädgårdsmöblerna. Det är ju snart sommartid. Då ska möblerna tas ut och klockan flyttas fram. Det är inga större bekymmer med det...