Där och här

Att ge sig ut på en resa är alltid ett spännande äventyr. Är det dessutom ett sällskap på elva personer blir det extra spännande. I dessa personer är stortvillingarna, småtvillingarna och deras storasyster inräknade. Räknade har de blivit otaliga gånger denna vecka. Fyra små ljusa huvuden och ett rött. Om antalet stämde med färgerna kändes det lugnt. Så till vida det inte smugit sig in ett utbytesbarn. Då hade hela matematiken stått på ända.

Vilsegångna turister som nyss landat i ett främmande land väckte muntration och långa blickar. Kan bero på att vi gick på led. Med våra rullväskor. Snälla människor visade oss vägen. Men vägen tedde sig olika beroende på vem vi talade med. Eller så spelade språkförbistringen stor roll. Jag vet inte vilket. Vi haffade en rökande ambulansman, han om någon borde veta vart vi skulle. Han visste nog rätta vägen, ändå blev det fel.

Tappra barn med korta ben gör över med mycket energi. Så även stora människor med långa ben. Restaurangbiträdet glodde stort och satte upp en hand. STOPP. Det tog en liten stund att ordna bord och sittplats åt en så pass stor skara. Vi fick ett eget rum. Med god akustik.
Nya prövningar och nya utmaningar. Menyn på spanska men kroppsspråket duger bra. Servitrisen kunde bondens djur på sina fem fingrar. Hon visste även hur de lät. Samt hur en fisk simmar. Hon pustade dock en smula när hon kommit till mitten av menyn. Vi lyssnade uppmärksamt och fnissade när hon slog sin hand på sin skinka och sa något som vi tolkade som "nöff."
Det blev en matresa vi sent ska glömma. Speciellt maken som fick en soppa där det kokat med ett enda hönsben. "Mat för en viking" sa vi tröstande när han gnagde på benet och sörplade av buljongen. Men på trerätters middag blir man i alla fall skapligt mätt. Så enades vi alla.

Resan är över. Vi har landat på vår egen mark. Det är bara vi som var med som tillsammans kan dela på resans minnen. Picnic i palmparken. Jordgubbar, oliver, ost, bröd, kapris och druvor som färdkost vid vandringen berget.Sandiga hamburgare och Medelhavsblöta byxben  Men framför allt gemenskapen med varandra.

Det är mörkt utanför vårt fönster. Det är mörkt där vi nyss var. I morgon är en ny dag. Vi vaknar här medan andra vaknar där. Damen i bageriet på hörnet drar upp sin jalusi och morgonens första kund kommer och köper av det färska brödet medan vi sitter vid vårt eget köksbord och tuggar i oss av franskbrödet från Ica.

Hoppas solen skiner på oss i morgon också.