Jag är en hustru, mamma, mormor, farmor och svärmor som försöker se möjligheterna i det mesta jag stöter på i livet och få det till något positivt. Tror att allt som sker har en mening och är till för att ge kraft och styrka.
torsdag 5 mars 2015
Vargen i Gibraltar och verbala skott
Tänkte att den där vargen i Gibraltar skulle komma häråt så jag fick titta på den. Men den håller sig väl kvar där borta kan jag tro. Inte så konstigt med tanke på hur trevliga gårdsfolket är samt gårdens vackra omgivningar. Det är en förmån att få bo där.
Nu tvistar de lärde huruvida det är en varg eller hund som kommit på besök. De som har sett den och fotograferat av den är säkra på sin sak. Det är en varg och inget annat. Medhåll kommer från kunnig expertis medan andra kunniga på vargar hävdar motsatsen.
Två läger har bildats men så är det ju kring vargen. Några vill skjuta på den medan andra vill låta den leva. Men den som ska skjuta måste vara bergsäker på att det är en varg och inte en hund. Skulle skottet träffa fel djurart blir det inte nådigt för den arme skytten.
Blir det inte heller om skytten skjuter när det inte är lovligt. Men ibland tar känslorna överhand och skott fyras av. Det behöver inte handla om vargfrågor. Det går att skjuta verbalt också...
Ett felriktat eller felformulerat ord. En annan åsikt eller en annan syn på det liv vi lever kan få förödande konsekvenser. Osämja som sträcker sig mellan generationer är inte ovanligt. Något jag fick erfara under mina tjugo år som begravningsentreprenör. Syskon som inte kunde samlas vid mamma eller pappas kista under de cirka 40 minuter en begravningsgudstjänst varar. Där det krävdes två ceremonier med två läger av sörjande innan föräldern hamnat i jorden.
Bouppteckningspapper som rycktes fram och tillbaka och där samtliga inblandade ansågs sig orättvist behandlade.
Jag är ett ensambarn.
Har inga syskon att älska eller bli älskad av. Har inga syskon att hata eller bli hatad av. Har inga syskon där jag kan välja ut vilka som passar mig eller själv bli bortvald.
Tittade på När livet vänder på tv igår kväll. Två bröder som var på Utöya den 22 juli 2011. Storbror som blev träffad av fem skott och höll på att mista livet. Allt för att rädda sin lillebror.
Syskonkärlek utan gränser.
Om jag hade en syster eller bror skulle jag då vara beredd på att ställa mig mitt framför döden för att ge mitt syskon möjlighet att leva vidare? En fråga som är omöjlig att svara ja eller nej på.
Skulle jag ställa mig framför döden för att skydda mina barn? Tveklöst JA!
Idag är det viss ostkrokens dag. Eller ostbågen. Vad heter det egentligen? Krokar eller bågar?
Se där, alltid finns det något att argumentera om. Går väl att bli osams om det också gissar jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar