Farmordag delat med två vilket betyder en stortvilling och inte som brukligt två. Morgonen började i de stickade tröjornas tecken. Grå himmel vilken så småningom delade sig och de mörka molnen upplöstes i solen.
Två kilometers vandring med ett gossebarn tar två timmar. Stjärnorpsravinen har besegrats. Både i dalgång och med mer avancerad klättring uppåt. Stjärnorpsbäcken slingrar sig fram genom ravinen som är kantad av enorma bestånd av strutbräken. Gamla ihåliga träd som av väder och vind gett upp och lagt sig till ro med allehanda insekter som bofasta hyresgäster.
Uråldriga träd som delats av motorsåg visar årsringarna. Vi började räkna men gav upp. Enades om att de var väldigt gamla och en åldersuträkning överflödig.
Den mäktiga och märkliga ravinen är som en lummig djungel där den ligger avskild från den trafikerade vägen. Att vandra där är en upplevelse för både kropp och själ.
Ryggsäcken var fylld med förning och vi intog vårt niste intill den porlande bäcken. Myggor hittade till mina vrister. Stack med sina sugsnablar hål på skinnet och de genomskinliga kropparna fylldes med mitt röda blod. Gossen satt på marken vid mina fötter och tittade storögt på myggornas inmundigande. Det var med skräckblandad förtjusning där en inblandning av ett mått med beundran över mitt mod som pojken följde myggornas väg till och från de uppdukade smalbenen. Myggbetten har så smått börjat klia men jag anser att biologilektionen var så pass viktig att jag tar den begynnande klådan med belåtenhet.
Vi lämnade den kraftiga vegetationen och begav oss till mer civiliserade trakter. Närmare bestämt Bergs slussar. Styrkta av pannkaka med en kula chokladglass gav vi oss i kast med slussarna. Där en segelbåt utrusta med kapten och vice kapten som var kaptens äkta hälft, rök ihop med en större motorbåts besättning. Häftiga ordväxlingar uppstod i det trånga slussutrymmet där båda ansåg sig äga företräde. Fendrarna gnisslade mot varandra, tamparna sträcktes och fradgan skvätte. Att slussa i Berg är ett eldprov som slår alla andra slussar.
Det är inte utan att jag saknade vår båt där vi stod och följde dramat på lagom avstånd. Skulle med glädje ha kastat mig in i dispyten om jag ägde ett flytetyg av klass.
Den sommarjobbande slussvakten tog det hela med ro. De har garvade skinn de där slussvakterna.
Efter fem timmars äventyr kände barnet och jag att dagens blandade upplevelser var avverkad. Pojken är återbördad till sitt hem och jag inleder slutet av dagen med att krafsa på mina vrister.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar