Summa sidvisningar

torsdag 5 november 2015

En glittrande sten och en blommande tumnagel


Vad gör jag när den förhatliga november nu inträtt? Räknar dagarna till december. Kan konstatera att fem dagar gått, i morgon kliver vi in på den sjätte och då återstår tjugofyra dagar innan det är dags för årets sista månad.
Det går framåt med andra ord.

Förutom att räkna dagar så räknar jag hur många meter avloppsdike maken gräver. Har tappat räkningen men hela trädgården är ett enda dike. Nästan i alla fall. Jag har alltid en tendens att överdriva allt det jag säger. Påstår i alla fall våra barn. Själv låter jag det påståendet vara osagt.

När jag tröttnat på att hostig och snorig hänga i fönstret och kolla in makens arbete med avloppsforcerandet tittar jag på den trevliga lilla hög av böcker som jag inhandlat och som förgyller mina förkylningsdagar.
En kanna te, lite levande ljus och känslan av att öppna en ny och obläddrad bok överskuggar novembers sjukmånad. Ger förtröstan och hopp. Det behövs så lite för att liva upp en ruggig själ.

En glädjande nyhet är att idag blev vår son av med sin andra njursten. Den kom ut av sig själv. Visserligen under ett mått av plågor men när det var avklarat landande den på toalettskålens översta kant av vitt porslin. Låg där som en glittrande pärla och jag tror att sonen log av beundran över sin bedrift och lycka att slippa den molande dagliga smärtan varvad med plågsamma njurstensanfall.

Jag föreslog att han skulle polera upp stenen och låta en guldsmed tillverka en fin ring med stenen som smycke att ge som gåva till sin älskade. Eller rättare sagt, hans älskade kom med idén och jag utvecklade den lite grann.
Sonen kastade dock bort den skrovliga stenen med motivering att han inte visste var han skulle förvara den. Han skulle ha frågan mamma och sin sambo om råd innan han tog det drastiska beslutet att avveckla det han så länge burit inom sig. Visserligen ingen ögonsten, men ändå en sten värd att beundra.

En annan nyhet som skett idag är att jag tack vare min svada och övertygande övertalningsförmåga har jag lyckats med konsttycket att omboka tågbiljetter som är icke ombokningsbara. Tur och retur till och med. Det gick åt tre telefonsamtal med tre olika personer anställda på kundtjänst innan ombokningen var klar. Det gäller att aldrig ge upp det som satts i sinnet. Ger jag mig den på att boka om icke ombokningsbara biljetter så blir det så. Känner en stolthet över min bedrift.  SJ går att knäcka med idogt telefonerande.  Tidtabellernas löften om avgångar och ankomster kan jag dock inte göra  något åt så det tänker jag inte ge mig in på. Bara gilla läget om vi blir stående utefter stambanan. Möjligtvis klämma dit SJ på ett rejält skadestånd. Det borde inte vara helt omöjligt.

Känner att detta varit en mycket lyckad dag i fler avseenden. Trots min besvärande hosta.  Dessutom har jag små prästkragar på nymanikyrerade naglar. Att det skulle gå dithän kunde ingen ha trott. Allra minst jag själv som aldrig tidigare skött om mina naglar så värst omsorgsfullt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar