Vårt hus är nu uppimpat med stjärnor och tomtar. Dessutom nystädat och såpadoftande. Hyacinter och glögg. Maken har till och med dekorerat min skrivarbod med en ljusslinga. På amerikanskt manér. Det glittrar och glimmar.
På vår väg kör grävmaskiner och lastbilar fram och tillbaka. Oavbrutet. Leran kletar sig fast på våra kängor. För några dagar sedan fick jag blå plasttossor av en dam jag besökte. De ligger kvar i bilens handskfack för jag är rädd att slå omkull om jag trär dem över mina kängor och på plasten kanar runt i leran. Tar hellre fram skoputsarlådan och snyggar till mina skodon än hamnar på sjukhuset med bruten lårbenshals.
Dagen har ägnats åt telefonsamtal i tjänstens vägnar. Blivit slussad vidare än hit och än dit. Artikeln ligger halvskriven i datorn. Jag har stött på patrull eftersom de jag behöver tala med sitter upptagna i möten. Hela dagen. Återkom på måndag. Inga genvägar och kryphål att ta sig igenom. Jag fick stilla mig helt enkelt. Därför packade jag ihop och beslutade mig för att istället hänga med bergsprängaren som för dagen är områdets gästarbetare.
"Håll dig nära mig" förmanade han.
Jag höll mig nära honom och på avstånd från berget som skulle sprängas i bitar. Ångrade att jag aldrig satsat på att bli sprängare. Verkar vara ett trevligt yrke.
Ladda och koppla ihop trådar, veva på den transportabla lådan och sedan trycka på knappen och invänta smällen.
Han laddade dock en aningen klent. I mitt tycke. Alldeles lagom i hans tycke. Berget sprack och grävmaskinisten lyfte bort sprängmattorna. 1 ton väger de stycket har jag lärt mig. Dynamiten vägrade han berätta i vilket förråd han förvarar. Var och en har sina egna hemlighet. Bergsprängare är inget undantag.
Tur att min mamma inte varit med och beskådat min praktikplats. Hon skulle ha jämrat sig ty hon är en kvinna som ängslas över mycket.
Datorer till exempel. Hon anser att det är djävulskt påfund. Nu ska hon dra in bredband. Har antecknat sig på intresselistan. Någon dator har hon dock icke i sin ägo men anser ändå att bredband ska alla ha.
Jag har gjort åtskilliga tappra försök att få henne köpa dator. Hon vägrar. Är fullt och fast övertygad om att kommer en dator in i hennes hus blir hon med omedelbar verkan kapad.
Antagligen sviter efter att hon för 30 år sedan blev väskryckt. Tjyven fick med sig hennes väska innehållande allt en kvinnlig väska innehåller. Plus ett oräkneligt antal plastpåsar. Ingen går hemifrån utan att förse sig med plastpåsar. Allt kan hända då dessa påsar är bra att ha, resonerar min mamma.
Efter händelsen med väskryckningen bär mamma alla viktiga och behövda handlingar närmast kroppen då hon lämnar hemmet. Fastkjedjade i byxlinningen. Smart och säkert.
Det är mörkt utanför min skrivarbod nu. Grävjobbarna har tagit sprängaren med sig och gör nu helg.
Så gör även jag. I alla fall tar jag kväller fast det är några timmar kvar innan det är kväll på riktigt.
I morgon sitter jag i min skrivarbod igen. En skribent får aldrig ledigt. I tankarna finns ständigt nya uppslag till skrifter. Men innan det är dags att starta upp datorn igen ska det drickas glögg. För nu är tiden inne och innan julafton kommer jag att vara sur i magen. Glögg är starkvara även om den inhandlats på Ica.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar