Gårdagens tema handlade till största delen om kroppsliga plågor. Jag snirklar mig vidare på temat och måste tillstå att min avbitna tand är som en svag punkt borta i horisonten mot den traumatiska upplevelsen som skedde i går vid lunch.
Dottern ringde och bad mig köpa en påse med mald pomerans eftersom jag skulle iväg på ett tidningsjobb så kanske jag kunde ha vänligheten att vara henne behjälplig. Det skulle bakas vörtlimpor. I god tid före julafton. En ledig dag passar bra för julbak, resonerade vår dotter.
Efter någon timma ringde hon åter upp. På hennes röst hörde jag att något hänt. Hon grät och pratade osammanhängande men så mycket förstod jag att ingen tid skulle spillas utan det var bara att ge sig iväg för att reda ut begreppen.
Tre små förtvivlade flickor stod och tittade på sin mamma som i sin tur stod i badkaret och med duschmunstycket spolade sina lår med iskallt vatten.
Fyra liter kokande vatten hade skållat hennes lår som antagit en mörkröd färg där blåsor börjat uppstå.
Chocken jag fick är det svårt att redogöra för. En snabb blick och jag begrep genast att ett besök på Norrköpings akutmottagning måste ske. 1177 är numret för rådgivning och kvinnan i andra änden lovade att meddela akuten att vi var på ingående.
Det är i sådana situationer en mamma önskar att plågor och smärta kunde förflyttas över till den egna kroppen. Jag som mamma vill inte se mina barn ha ont, då tar jag hellre smärtan själv.
Vidare ringdes min make och min mamma in för att turas om att passa barnen samt dotterns make som genast lovade att lämna jobbet i Linköping och kasta sig på första bästa buss.
Väl framme på sjukhuset togs dotter omedelbart omhand och en trevlig läkare studerade de röda och vattenblåsiga låren. En hel timmas spolande med iskallt vatten var räddningen så någon hudtransplantation behövdes inte konstaterade läkaren men ville ändå konsultera en kollega.
Han var inte bara trevlig, läkaren med rött skägg och ring i örat. Han var dessutom artig och knackade på dörren innan han öppnade den för att kliva in till sin patient och hennes mamma. Kanske en aning artig i överkant för när han skulle gå ut ur undersökningsrummet och lämna oss nackade han åter igen på dörren innan han öppnade den och försvann ut i korridoren. Viket gav upphov till fniss från den skållade patienten och hennes mamma. Det går faktiskt att ha roligt i ett undersökningsrum på en akutmottagning. Trots allt. I dessa lägen behövs varje muntration som uppstår tas tillvara på.
Med salveplåster och bandage runt högra låret, som var värst ansatt, kunde vi så småningom åka hem. Även om det sved, brände och vi fortfarande befann oss i ett chocktillstånd kände vi oss ändå ganska tillfreds. Något vörtbröd blev det dessvärre av naturliga skäl inte så det baket är något vår dotter har att se fram emot. Hoppas hon inte glömmer att tillsätta malen pomerans.
Själv har jag bakat lussekatter. Trivselbak som förstärkts med en något julig känsla då jag ivrigt knådande den gula degen tittade ut på frostiga gräsmattor och hustak. Maken grymtar dock ty hans jordhögar har frusit ihop vilket förhindrar honom att återfylla de djupa grävschakt som omger vårt hus. Jag ger honom en gul lussebulle och konstaterar krasst att jordhögarna kommer att tina upp vad det lider. Tills dess kan det vara lämpligt att ta en eller ett par vilodagar från avloppsdiket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar