Jag vek undan överkastet. Lade tygets långsida över den andra delen av sängen. Kröp ner under täcket och släckte sänglampan. Sovrummet kändes ovanligt kallt.
I morse var jag ock klippte håret. Kort, kort vill jag ha det, sa jag till frissan. Egentligen onödigt för det vet hon.
Kort, kort blev det. Jag betalade och åkte hem. Klev ur bilen. Suckade. Klev tillbaka in i bilen. Satte mig tillrätta vid ratten, startade motorn och vände tillbaka mot vår by.
Jag hade glömt att hämta hunden. Ledarhuden ska bo hos oss till i morgon medan hans matte är till Uppsala. Återträff på pastoralinstitutet. Unga präster som ska träffas och återuppliva studenttiden. Tiden fylld med plugg innan de blev prästvigda och stadgade i olika församlingar.
Hunden mötte mig i dörren. Hoppade och viftade på svansen, slickade mig på handen och såg förväntansfull ut.
Jag bad om ursäkt att jag glömt bort honom, även om det var för en kort stund.
Med hunden vid min sida avbokade jag samtliga möten jag skulle ha haft idag. Bokade om till en annan dag. Tågbiljetterna till Skåne åkte i papperskorgen. Skåne finns kvar, landskapet lär inte flytta på sig i första taget.
"Kommer du snart? Tar du med en bok, rakapparaten och en t-shirt är du snäll".
Jag lovade. Jag kommer snart. Jag lovade även att ta med några lussekatter till kaffet.
Stekte ett ägg. La ägget med hel gula på ett vitt bröd där det redan låg en bit skinka och ett par ostskivor. Kokade en kopp kaffe och satte mig tillrätta vid köksbordet. Hunden följde med blicken varje tugga jag åt.
"Tigg inte, det vill inte din matte"! Han vände bort blicken med en uppgiven suck.
Så här kan det bli en dag, tänkte jag medan jag åt min lunch. Att jag viker undan överkastet och äter min måltid vid ett ensamt köksbord. Eller kanske blir det du som får göra momenten utan mig.
Jag ringde upp. Frågade hur han mådde. Vad läkaren sa vid ronden.
"Kanske får jag åka hem i morgon. Jag tror det" svarade han.
Jag svarade att jag trodde som han. Men innerst inne känner jag mig osäker. Han kanske får stanna kvar till på onsdag. Det beror på vad de säger på ronden i morgon bitti.
Jag talade med grävmaskinisterna på vår gata. De lovade att ta undan all sprängsten på vår tomt. Koppla slangen till servisen och börja återfylla det som går att återfylla så vägen blir körbar igen.
Jag berättade det under vårt samtal. Sa att det ordnar sig ska du se. Han höll med men jag tror att han tänkte att det beror nog på de fortsatta omständigheterna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar