När jag hissade upp rullgardinen i morse var gräsmattorna frostnupna. Utetermometern visade ett par minusgrader. Nu är det vårkänsla i luften. Plusgrader och strålande sol. Ingen julstämning direkt även om omgivningen pålyser att snart är det jul.
Förra året var jag vid den här tiden på ett loppis i grannkommunen. Där var bestörtningen stor ty Jesusbarnen var på rymmen. Personalen ropade och letade men ingen nyfödd konung fanns att finna. Krubban var tom, endast den nyförlösta Maria och hennes make fanns på plats.
Ungar är väl som ungar är mest, tänkte jag. Han har stuckit iväg för att kolla in något mer spännande än rökelser och myrra.
Huruvida barnet kom till rätta eller ej har jag ingen upplysning att tillföra. Vårt Jesusbarn finns dock på plats, honom håller vi ordning på.
Jag har hämtat mig efter Nobelfesten. Damernas kreationer är undanhängda i garderoberna. Säkert och tryggt omsluten av en extra transportabel tyggarderob med malkulor i botten. Där får de hänga till nästa extraordinära festtillfälle infaller.
Blommorna på honnörsbordet imponerade mer på mig än obekväma och smått krångliga att bära klänningar. Där vissa var uppsydda så kungligt putande magar fick plats.
Även en del tanter som medverkade på festen och där grossessernas tid är förbi borde ha gått till samma skräddare som prinsessorna för att på så sätt dölja bukfettet en aning.
Floristen hade satsat på nejlikor. Ett djärvt drag. Nejlikor för tankarna till begravning.
"Inga nejlikor på kistan, de påminner om begravning" fick jag ofta höra när jag var verksam som begravningsentreprenör.
"Nej inga nejlikor". Jag nickade och höll med. Även om det var precis det som det var. Begravning.
De anhöriga fick precis så som de önskade. Inga nejlikor, men rosor gick bra. Eller liljor.
Hade floristen otur slog liljorna inte ut till begravningsdagen. Knepen var många och oftast fruktlösa. Liljor lever precis som de vill och tar inte hänsyn ens om det gäller en begravning. Då hjälper varken hett vatten, kupévärmare eller hårfön. Vill liljan hålla knoppen i ett stadigt grepp så gör liljan det.
Igår kväll hade prinsessan Madeleine och hennes make Chris bytt ut Nobelstassen till lite mer bekvämare kläder. Berättade om sitt vanliga liv i sin vanliga lägenhet i det vanliga London. Sittande i Skavlan fåtöljer fick vi tittare en bättre inblick i hur en prinsessa och en Herr får sina dagar att gå ihop. Chris höll dock inte ordning på sin frisyr och hans fru var därmed nödd och tvungen att rycka in. Med en liten förtrolig gest påvisade hon Chris om att han skulle stryka tillbaka luggen. Han fattade direkt kommandot och ordningen blev återställd. Alla kunde andas ut och idag är den hemliga gesten en löpsedel. För hemlig var sessans vink mot sin make trots att den kablades ut i teverutan.
Nu är det julbordens tid. För vår del är det slut med att bli bjuden av företag och bjuda personal på julens läckerheter. Nu griljerar vi skinkan hemmavid och doppar vört i spadet. Inte heller föräras vi från höger till vänster av maffiga juldekorationer. Vi är inte längre några företagare som behöver uppmuntras för fortsatt gott samarbete.
Men barnvakt får vi vara hur mycket vi vill och hur mycket det önskas. Småtvillingarna och deras storasyster behöver sin mormor och morfar ikväll då föräldrarna ska på julfest på deras pappas jobb.
Vi kommer att ha myskväll. Det tillhör barnvaktandet. Myskväll och tecknad film. Frost eller Aristocats, det får vi reda på när vi anländer. Kan hända att det kommer att handla om dinosaurier också. Det är alltid lika spännande, varje gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar