Pepparkaksgubbar, tomtar, tärnor och en och annan Lucia. Fika runt barnmöblerna. Sittande med knäna under hakan åt vi pepparkakor och lussekatter.
Årets Luciafirande på dagis är avklarat. Stämningsfullt och fint, som sig bör.
Med myndig stämma beordrade en pappa sina telningar att ställa upp sig framför julgranen. Det skulle fotograferas. Han såg svettig och varm ut innan alla intagit sina positioner. Mobiltelefonen blinkade till varpå barnen blev fria att fortsätta med sina aktiviteter.
På vissa skolor och förskolor är det totalförbud av all fotografering av barnen. Upprörda föräldraröster beklagar sig att de inte kommer att ha några lussekort att visa barnen när de blir stora. Andra tycker det är bra och ett hänsynstagande gentemot barnen. Allt som oftast hamnar bilderna utanför det privata fotoalbumet och blir en angelägenhet för hela nationen.
När vi lussat klart åkte jag hem och bäddade rent i sängen. Kan ju tänkas att det kommer en Lucia med kaffebricka och står bredvid oss för att sjunga och bjuda oss på kaffe på sängkanten. Då vill jag att det ska se rent och snyggt ut med nytvättade och nystrukna lakan.
När jag gick i högstadiet var det på högsta mode att innan Luciadagen grydde skulle vi lussa för vår lärare. Helst skulle vi dessförinnan stryka oss med extra stark glögg . Att komma hem till en sovande lärare i smått berusat tillstånd med ljus i hår och strut på huvudet var endast acceptabelt på Lucianatten. Därför blev det sällan eller aldrig några efterföljande repressalier.
Förra året blev SVT:s utsändning av Luciatåget från domkyrkan i Uppsala en snackis bland rasisterna. Avpixlat fylldes med hat och kränkande inlägg. Speciellt av två SD-anhängare. 14-åriga Astrid Cederlöf var det årets Lucia och hon fick utstå det ingen människa ska behöva få utstå. Anledningen till trakasserierna var att hon inte är vit i skinnet. En gammal hederlig svensk tradition med en ljushylt och blond Lucia var därmed bruten, ansåg rasisterna. Nu skulle invandrarna ta makten och lägga beslag på både Lucia och den festliga traditionella stämningen.
Det rasisterna inte tänkte på var att det är vi i detta land som släpat hit Lucia från Sicilien. Ett romersk-katolskt helgon även om den svenska Lucian har rötter i både förkristna och kristna figurer så är föregångaren ett slags invandrare i vårt samhälle.
Människor från Sicilien är sällan blåögda och blonda så jag utgår från att originalet Lucia var både brunögd och mörkhårig samt ett par nyanser mörkare i skinnet än den tvättäkta svensken.
Nu har en av en båda SD-anhängarna, Kjell, sett tillbaka på sina inlägg och anser att de kanske inte var helt rumsrena. Därmed bad han i Sveriges Radios Dokumentär Svart Lucia, Astrid Cederlöf om ursäkt. Jag hoppas att det kom direkt ur hjärtat och inte är några spel för gallerierna för att på så sätt värva nya anhängare till SD. Därom känner jag mig inte helt säker.
Om det inte kommer någon Lucia till mig och maken får jag väl själv ikläda mig rollen. När vi var nygifta överraskade jag maken med hela utstyrseln samt nybryggt kaffe och Luciasång. Succén var given om jag minns det hela rätt. Det var för övrigt första gången jag var Lucia. Som barn var det inte lämpligt att en brunögd flicka med mörkt kortklippt hår fick vara Lucia i skolan. Därför var jag alltid tomte. I alla år, för så hade fröken bestämt. Samma åsikter då som nu. Ungefär.
I högstadiet gällde det att rösta fram årets Lucia av oss elever. Snyggaste och populäraste tjejen vann. Alltid. Och alltid hade hon blont långt hår. Jag var en rebell och sket i alltihop. Knycklade ihop röstsedeln och skolkade från första lektionen som var i skolans aula på Luciadagens morgon.
Har alltid tyckt att jag är snygg i mitt mörka kortklippta hår även om jag alltid just därför missat chansen att bli vald till Lucia. Men innerst inne sved det då lite grann när det var dags för röstning. Om jag ska vara helt ärlig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar