Ännu en dag är snart till ända. Ishinnan på bilens framruta var näst intill ogenomtränglig i morse när jag skulle köra iväg. Jag fick jobba hårt med isskrapan innan jag lyckades ta mig igenom skiktet.
Bistra tider är att vänta.
Linköping var dagens färdmål. En avskyvärd stad att köra bil i. Jag tar sikte på domkyrkans höga torn, har den som en uppåtgående kompassnål. Tar jag mig dit tar jag mig vart som helst är min vision. Alltid spricker planen och jag virrar hopplöst fram och tillbaka på för mig okända gator.
Tage Danielsson vinkade stelt åt mig då jag för femte gången passerade honom.
Efter att ha snurrat runt i centrum gav jag upp. Trasslade mig tillbaka från det håll jag kom och följde därefter vägvisaren mot Helsingborg.
När Tornby visade upp IKEA och Ikanohusets fasad kände jag mig på säker mark. En av deletapperna var nådd och jag festade loss med en tomtelatte med vispad grädde som pudrats med kanel. Det var kanelen som satte knorr på hela den juliga härligheten. Som tilltugg en ytterst liten kaka bakad av choklad med strössel som smakade apelsin.
Ikanohuset var folktomt och butikerna hade ännu inte hissat upp plåtjalusierna när jag kom. Där inne skymtade butiksanställda med sina förberedelser. Från högtalaranläggningen strömmade julmusiken. Tomten kysste mamma och Rudolf skenade runt med sin röda mule.
Bjällerklang hördes dingelidong.
Fiket öppnade först av dem alla. Maskinen skummade mjölk till min tomtelatte och grädden fluffade sig. Ensam bland alla tomma stolar och bord drack jag så försiktigt att det skulle räcka länge. Kakan tog dessvärre slut i en enda tugga. Överläppen vit av grädde och jag strök med pekfingret över läppen och stoppade det sedan munnen. Kunde äckla mig hur jag ville för ingen var där och såg.
När jag hörde det skramlande ljudet av jalusierna var jag på plats som nummer ett i den helt folktomma kön. På mindre än tjugo minuter var samtliga julklappsinköp avklarade. Då jag betalde den sista klappen förkunnade jag nöjt min bedrift för expediten. Han glodde misstroget på mig och sa syrligt att julruschen inte börjat än.
Jag skrattade honom rakt upp i nunan. Ett hest och elakt triumferande skratt. Han såg ledsen ut och sa att hans mamma alltid köpte sina julklappar åt sig själv och överräckte sedan dessa till honom. Hans uppgift blev att slå in paketen i julklappspapper, skriva etiketterna GOD JUL MAMMA och klistra fast dem på paketen. Varje julafton lovordade mamman sin son som gav henne så bra julklappar.
"Lura henne i år. Ge henne en resa till Tåkern. Fixa en fikakorg och när ni sett på fåglarna inmundigar ni av innehållet och sedan utspisar du henne på restaurang innan ni åker hem."
Han såg förvånad ut. Undrade om det verkligen gick att göra så. Jag garanterade att så går det att göra.
Vi vinkade av varandra i största samförstånd när vi skildes åt. "GOD JUL MAMMA från din son expediten". Jag såg i ögonvrån att han log drömskt och jag är viss och säker på att hans mamma blir rejält överraskad när tomten kommer.
Jag bara älskar att julhandla innan julruschen sätter in!
För mig ägde årets julhandel rum i Linköping, den främmande staden där det serveras tomtelatte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar