Ännu en dag med vintrigt inslag. Trots bristen på snö. Ovanan att möta kylan gör att jag känner mig frusen. Därför välkomnar jag mitt arbete som medför att jag kan sitta inne i värmen och skriva ihop en och annan artikel.
Läste under gårdagen för mitt stora nöjes skull i mina gamla dagböcker. Det visade sig att just denna dag för fem år sedan var kall och snörik. Dottern kom på besök och vi klädde oss i varma kläder och tog en sparktur på den isbelagda Glan. Misstänker att vi därefter gick in i köket och kokade oss varm choklad. Jag har dock inget minne av att vi gjorde det men det skulle förvåna mig storligen om inte så var fallet. Det hör ihop, varm choklad efter vintriga utomhusaktiviteter.
Nu verkar det som om vi får allt fler snöfattiga vintrar. Kan bero på klimatet som ändrats. Aldrig att det fattades snö när jag var barn. Bobåkande i backen vid vattentornet och störtlopp på skidor i herrgårdsbacken. Lovikkavantar på händerna och apelsin i ryggsäcken. Apelsinsaften kletade och fingrarna blev lurviga av vantarnas stickade garn.
Blir det någon snö har jag bedyrat stortvillingpojken att vi ska skaffa oss skidor, han och jag. I egenskap av en före detta skidåkande farmor tänker jag att jag kanske har något att tillföra gossebarnet. Men det hela bygger på att han antar utmaningen och är med på noterna. Det är jag inte helt viss och säker om. Ska i alla fall göra ett försök. Om det blir snö.
I kväll har jag lovat den större av döttrarna att hämta henne vid jobbet. Att åka färdtjänst hem från sitt arbete kan medföra vissa förseningar gällande hemkomst. Ibland rör det sig om timmar, både i väntan på bilens ankomst och sedan en färdväg som sällan är spikrak utan slingrar sig genom Söderköping och Norrköping med omnejd där stoppen av på -och avstigande resenärer är många. Det är inte roligt att komma hem lagom till läggdags så utav den anledningen och helt utan att känna någon uppoffring åker jag och hämtar hem mitt stora barn. Då får vi en stunds tid för samspråk om stort och smått.
När vi ska ut och köra bil i vinterföre gäller det att hålla koll på restriktioner och lagar. Annars kan det stå oss dyrt. Vi kan få betala höga böter, eller värre ändå, med våra liv. Tyvärr är det nog pengarna vi gruvar oss över att förlora, ty vi anser oss allt för ofta som odödliga.
Det jag närmast tänker på och som jag själv anser som högst besvärligt är att skrapa is från framrutan, bakrutan och sidorutorna. Att köra omkring med endast en liten tittglugg anses enligt lag vara vårdslöshet i trafik. Läste om en man som saknade isskrapa och nyttjade istället sitt kontokort för att skrapa upp en minimal fläck som han kunde kika igenom.
14 000 kronor fattigare blev det för den korthanteringen.
Själv äger jag en mycket förnämlig isskrapa som även är försedd med en borste. Den har jag stulit från vår son i ett av honom obevakat ögonblick. Det gäller att hålla sig framme som bilförare.
Och borsta bort snön från taket, annars kan det kosta 1 500 kronor extra.
Det är inte för inte att jag längtar till våren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar