Gorm har ersatts av Helga. Det viner runt husknuten och lamporna blinkar. Det kan bli en kväll i stearinljusens sken. Förhoppningsvis är taket ordentligt fastspikat så vi inte behöver ligga och blicka ut i den mörka himlen då det är dags att krypa till sängs.
Den ena stormen avlöser den andra, det tar aldrig slut. Vi vandrar vidare i denna jämmerdal, är det inte det ena så är det något annat.
På vårt apotek provsmakade en man årets senap. Antingen var den för stark eller också för klen. Det hela tog en faslig tid innan han till sist beslutade sig för den starka. Kön växte och irritationen stegrade sig. Själv behöll jag lugnet, har för dagen ingen tid som måste hållas.
Värre var det kanske för de andra som trampade runt och sneglade på armbandsuret. Någon eller något väntade. Den som väntade på mig var maken som hemmavid dukat fram färskt bröd och kaffe men även han höll sig lugn och höll kaffepannan kokande.
Det där med att passa tider kan vara nog så svårt. Jag tillhör den skaran som försöker komma iväg dit jag ska i god tid. Väntar hellre in tiden på plats och ställe än känner mig jagad av minutvisaren.
Min värmländska väninna Ingela är av den kalibern att har hon stämt möte med någon så finner hon sig inte i att behöva vänta. Hon ger tiden några minuter sedan åker hon helt sonika hem. Själv är jag mer åt det mesiga hållet och skulle aldrig våga lämna en plats där ett möte har förutbestämts. Däremot förstår jag henne, jag avskyr själv att vänta på någon som är en tidsoptimist.
Ibland måste jag se tiden an. Det är om möjligt värre än att passa tiden. Jag vill att saker och ting ska ske på direkten. Att behöva vänta och se är otroligt frustrerande. Oavsett vad saken gäller.
Maken är precis tvärt om. Han försöker lugna ner mig varpå jag blir stingslig och rastlös. Har inte den där förmågan att tänka efter och planlägga eventuella beslut som ska fattas. Ivern driver mig framåt och stundom blir slutresultatet tillfredsställande men kan lika gärna sluta miserabelt.
Just nu väntar jag på ett resultat. Får bärga mig än någon vecka innan det visar sig hur det kommer att bli. Ett annat resultat som jag väntat länge på har jag numera gett upp. Det hör till livet, ibland blir inget som tänkts från början. Tiden kan bli som en boja där nyckel slarvats bort. Då blir det till att tänka i andra banor. Pilla upp låset men finns en positiv anda med som en ingrediens brukar låset öppna sig själv efter en tid. Denna ständiga tid som kan omvandlas till otid.
Vi sov förresten till halv åtta i morse. Ute på fältet brummade grävmaskinerna som under ett par morgontimmar fört sin ständiga kamp mot sten och jordmassor. Men med tiden lär de väl försvinna även om det än dröjer ett tag.
I morgon ska vi till dottern på glöggfest. Kommer inte riktigt ihåg när festen börjar men vi åker väl dit i god tid så vi inte missar mandeln.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar