Maken har kravlat sig upp ur avloppsdiket och förlagt verksamheten inomhus. Närmare bestämt bland prunkande tulpaner på köksbordet där han mäter upp långa blanka rör som han sedan med finess böjer på exakt rätt ställe och skruvar fast genom uppborrade hål i väggen i vårt badrum.
Genom de böjda rören ska vattnet sedan rinna ner i toalettens vattenbehållare, vidare ner i själva skålen och när spolspaken gjort sitt ut till avloppspumpen.
Maken vet precis hur han ska få till det för att händelseförloppet ska fungera tillfredsställande.
Jag förundras över hans färdigheter.
Vissa människor har en medfödd gåva att orda upp saker och ting. Makens gåva, förutom hans intellekt och kunnande i det mesta, är att han även fötts med praktiskt handlag. Jag tror aldrig att vi anlitat en hantverkare då det behövts.
Som barn passade han på att plocka isär familjens nyinköpta radioapparat för att plocka ihop den till brukbart skick lagom till dess att hans föräldrar helt ovetande om sonens kunskaper i radiotektik kom hem från kyrkans söndagsgudstjänst.
Att lägga ihop två spikar och sticka in i kontakten för att få propparna och all elektricitet att haverera lärde han sig tidigt. Höjdpunkten blev då han fick vara med och se sin far rota runt i proppskåpet för att byta ut de vita säkringarna där en liten färgad plopp släppt från den knappt synliga spiralen.
Inget att rekommendera till barn som inte vet hur det ska gå till utan att själv bli elektrifierad!!
Med växande ålder utvecklades den praktiska ådran vilket kom bra till pass då min svärfar en gång på väg ut för att plöja den tröskade åkern kolliderade med en bil varpå traktorn vek sig på mitten. Svärfar klarade sig helskinnad förutom en bula i pannan. Röster höjdes om att en bärgningsbil borde anlitas men maken släpade själv hem den demolerade traktorn till sin verkstad och skruvade isär det som inte redan satt löst. Lade omsorgsfullt delarna på verkstadens arbetsbänk. Funderade en stund och plockade sedan ihop traktorn. Arbetet tog vinterns alla månader men lagom till vårbruket var traktorn brukbar igen och kunde dra harven över plogtiltorna.
På makens väg ut till snickarboden för att hämta något lämpligt verktyg passade jag på att skicka med honom den avklädda julgranen. Den har nu gjort sitt och stjärntydarna får på sin vandring till det nyfödda Jesusbarnen klara sig utan julpynt i vår stuga. Det är inte ens säkert att de tar vägen förbi här på Bäckstugevägen så jag har inga nämnvärd skrupler för den sakens skull. Tycker endast det är skönt att vårt hem är avpyntat och julmaten uppäten. Är trött på den kommersiella julen som hållit på ända sedan Domsöndagen.
Nu är tiden så långt liden att det är dags att fundera på den framförvarande middagsmaten. En hantverkare tarvar rejält med föda och ska det bli något måste jag kliva in i köksregionerna. Ty att laga trasiga traktorer och böja vattenrör klarar maken av med bravur. Värre är det om han ska försöka sig på att laga mat. För att inte göra honom orättvist anklagad som kock bör jag nämna att han är en fena på att steka pannkakor och tillreda en potatisgratäng. Samt koka ägg, de blir alltid perfekta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar