Tack vare att maken har en tid att passa inne i staden blev det till att kliva upp ur bingen i arla morgonstund. Känns faktiskt lite ovant, vi har kommit in i sovschemat och jag är inte så värst angelägen om att bryta det mönstret.
Fördelen är att jag kommer igång med ett jobb som legat och väntat och utav olika anledningar inte blivit gjort.
En frisör ska porträtteras. Kanske inte förefaller vara så värst intressant men varje människa har en spännande bakgrund, så även frisörer.
En bakgrund med tvivelaktigt innehåll i degen har dess värre grannkommunens bagerska. Det har visat sig att hon inte haft rent mjöl i påsen utan har med sina kumpaner blivit följetong i rubrikerna.
Hon har agerat som målvakt medan huvudmännen länsat bageriet på kontanter. Bagerier i Halland, Skåne och Värmland har också plundrats av samma liga och det går bara att förfasa sig över människans illistighet.
Bedragarna nekar till brott, vilket inte heller är unikt. Det som grämer mig mest i den degiga härvan är att bagerskan är bördig från den värmländska kommun där jag vuxit upp. Det bageri som hon ägde där är också satt i sank och det befläckar ryktet om att värmlänningar är rekorderligt folk.
Det går inte att känna sig säker någonstans. Inte ens i den egna boningen. Skurkar bryter sig in och tar det de själva kan tjäna pengar på. Larm hjälper föga, ändå har vi för ett antal år sedan utrustat oss med ett tjutande larm där ovälkomna inbrottstjuvar blir förevigade med en ofrivillig selfie.
Några skurkar har tack och lov inte brutit sig in blivit fotograferade med våra säkerhetskameror. Den enda som fastnat på bilden är jag själv vilket skapade oreda hos larmoperatören.
Larmet varnar och fotograferar eventuella uppkomna eldsvådor vilket känns tryggt och bra. Det hände sig på den tiden att jag bakade pizza vilket föll i total glömska när den stod i ugnen för att gräddas.
När förkolningen var ett faktum orkade ugnsluckan inte längre stå emot utan släppte ut små puffar av osande moln. Varpå jag slet upp luckan och omgärdades av röken och brandvarnaren startade. Genast ringde larmoperatören och genom sin dataskärm kunde han se mig där jag framför den öppna ugnen vilt viftade med grytlapparna medan maken gjorde tappra försök att få tyst på brandvarnaren.
Folk har varnat mig för att gå förbi kameran avklädd och naken. Men jag är av den åsikten att om någon larmoperatör känner en oemotståndlig lust att smygkika på min nakna kropp så sker det endast en enda gång och aldrig mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar