Tre dagar kvar av februari. En månad som gått så ofantligt fort. Mycket beroende på fulltecknade dagar.
Välkommen mars när du kommer. Min födelsedagsmånad tillika vårmånad. Det är då om turen och solen är på vår sida som vi plockar fram våra vårfikautemuggar. Inget fika smakar så gott som då dessa muggar tas i bruk. Var sin har vi maken och jag och jag köpte muggarna när vi nyss flyttat hit. Det är det lilla extra som gör så mycket.
På vintern står muggarna i porslinsskåpet ovanför diskbänken. Varje gång jag öppnar skåpet står de där som en påminnelse om att efter varje vinter kommer en vår.
Idag har jag haft ett givande samtal med en vän som jag knappt känner. Vänskapen uppstod genom ett trasigt lakan och trots att vi aldrig träffats är hon för mig mycket betydelsefull.
Samtalet ledde till att jag nu känner att jag valt rätt väg i mina tankar. Jag fick en bekräftelse på det jag behövde få bekräftat. Hon gav mig min dag och jag tog tag i mina sysslor med förnyad kraft och styrka. Vilket innebar att förutom ett nystädat hus blandades doften av såpa med doften av nybakat kaffebröd. Kan avslöja att det nybakade innehåller en rejäl slatt av hemkokad rödvinbärssylt. Bären skördade från vår röda vinbärsbuske. Jag kan inte få nog av att betygsätta mina husmoderskonster som får betyg med guldkant.
En nu glädjande tilldragelse är att maken som bäst håller på med att installera vår nya toalettstol som stått i sin tragiska ensamhet ute i vår bod under lång tid. Nu är det alltså snart dags för provsittning. Kan tyckas vara en liten sak i ett stort sammanhang men den som under många veckor levt i ett område som mest liknat en leråker med mullrande grävmaskiner och gubbar som sprängt med dynamit förstår hur det känns när ljusningen är nära och locket för första gången lyfts upp på den vita stolen av porslin.
I den nedgrävda vattenledningen strömmar nu det kommunala vattnet som hämtats från Glan, transporterats in till Norrköping och återvänt hit med lagom dos klor. Nu ska vattnet bara in i vårt hus för att vi av det kan tappa upp en glas när törsten slår till samt spola iväg det vi släpper ifrån oss ur våra kroppsöppningar.
Vattnet grymtar jag över ty vi har en egen källa med ypperligt gott vatten men där sätter kommunen stopp. Inget vatten om det inte är kommunalt så det är bara att rätta sig efter förordningen om det ska bli något av det hela.
Spänningen är olidlig och maken har bett mig om handräckning då toalettstolen ska på plats. Även om han är en mästares mästare då det gäller hantverk klarar han sig inte alla gånger utan sin fru.
Det är gott att ha varandra i både nöd och lust, praktiska göromål och att få somna tillsammans då dagen är slut för att sedan vakna ihop och möta en ny dag med allt vad det innebär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar