Ett obehagligt brev och ingen fallande skugga

För en tid sedan fick vi ett brev. Den svarta loggan Kronofogden stod i skarp kontrast mot det vita kuvertet.
Tankarna ilade snabbt under de sekunderna det tog att sprätta upp den limmade flärpen.
Vad är det som vi inte har betalt? Till vem var räkningen ställd?

Kronofogden hade fått in en ansökan där den sökande ansåg att vi hade en obetald skuld. Trots påminnelser var skulden fortfarande obetald och nu skulle det hårda bandaget dras åt. Rejält.

Vi läste vidare. En reklamfirma hade enligt utsago bistått oss att synas ute på marknaden. Förvirringen blev total. Det är snart tre år sedan vi var i behov av någon annonsering. Det ena av våra nuvarande två företag är vilande och det andra krävs ingen uppmärksamhet utåt. Alltså figurerar vi inte längre i någon marknadsföring av något slag.
Bluffakturor konstaterade vi. Sådana fakturor som ingen i hela världen kan hjälpa oss att komma ifrån. Över 6000 spänn rakt ut i ingenstans. Till glädje för en bedragare i främmande land. I en myllrade stad med fejkad adress. Betala annars blir det utmätning och bohaget släpas iväg och säljs på någon konkursauktion.

Vi ringer Uppdrag granskning, Plus, konsumentombudsmannen, advokat, tingsrätten, pressen och polis, skrek jag upprört. Sedan svor jag. Långa svavelosande ramsor.
Maken var blek om nosen, mumlade något om att han aldrig under sitt långa liv hamnat hos Kronofogden. Jag tyckte mig höra en svordom även från honom som aldrig svär annat än om han tror att ingen hör honom. Han är en mycket belevad man och värnar om ett svordomsfritt språkbruk.
Det hela kändes mycket tragiskt men mest av allt förnedrande.

Telefonkön till Kronofogden var lång och tröstlös. Maken lade på. Brevet i flera bilagor granskades ytterligare och några nya telefonnummer upptäcktes. Bland annat till käranden som yrkat på indrivning.
Jag ringde upp och en trevlig kvinna svarade. Upprört framförde jag mitt ärende, rabblade upp alla nummer som hon krävde. Allt ifrån våra personnummer, organisationsnummer, handling i mål nummer till husnummer och postnummer.
Det typiska knattret från en dators tangentbord hördes under några minuter. Den vänliga rösten kom tillbaka.
Jag ber så mycket om ursäkt över det inträffade. Allt är ett missförstånd och detta ska inte till er! Det är organisationsnumret som stökat till det hela. Förlåt, ursäkta och förlåt igen.

Lättnaden var obeskrivlig! För säkerhets skull författade jag ett långt brev till Kronofogden där jag omsorgsfullt beskrev vår oskuld i ärendet, vi tog kopior på föreläggandet och samtliga bilagor. Därefter undertecknade vi högtidligt delgivningskvittot med datum, ort, namn och namnförtydligande. Sedan åkte jag raka spåret till postlådan så brevet skulle hinna med sista tömningen.

Ett par dagar senare fick vi ett svarsbrev från Kronofogden. Alla misstankar om fusk med betalning var struket och borttaget från alla förekommande handlingar. Sökanden hade dragit tillbaka sin ansökning och vi kunde andas ut. Ingen skugga faller på oss som är rekorderligt folk och betalar våra räkningar. Till och med i mycket god tid innan förfallodatum.

Men ett smärre trauma, det var det faktiskt under någon skälvande timma i vårt annars så fridfulla hem. Ibland kan det vara svårt att vara människa i en värld fylld av bluffmakare. Tilliten till andra kan så lätt berövas.