Kan bara konstatera att nu är jag en dag närmare mina 62 levnadsår. Det är 365 dagar kvar till min nästkommande födelsedag. Tack vare att det i år är skottår får jag en dag tillgodo.
Måste säga att gårdagen och dagen idag inte känns annorlunda än alla andra dagar. Eller rättare sagt, jag känner mig inte annorlunda. Varken klokare eller så värst ålderstigen. Jag är mitt vanliga jag helt enkelt.
Annat var det förr. När jag började närma mig tonåren och sedan vuxenlivet. Då jag trodde mig kunna och veta allt. Det kom att dröja många år innan jag tog mig ur den villfarelsen. Nu rättar jag in mig i ledet, låter de som tror sig veta bäst få leva i den tron utan att jag för den skull lägger ner någon större energi på vettlösa påståenden. Eller för den delen bry mig om att vissa personer aldrig kommer att förändras utan står kvar och stampar på samma fläck medan envisheten rinner ner mellan tårna och fräter bort allt det goda som faktiskt finns i den närliggande omgivningen.
På min bemärkelsedag fick jag en upplevelse av sonen med familj. En härlig box där jag i den tillhörande lilla boken kan bläddra mig fram till det som önskas Jag kan få köra bil riktigt fort, paddla kanot i vilda vatten, njuta av livets goda eller uppleva världen från ovan i ett litet propellerflygplan. Vara kreativ, ta med familjen ut på roligheter eller möta naturen sittande på en flotte.
Det jag har fastnat för är rubriken Kropp och själ. Låta någon bädda in mig i tjock frotté för att sedan knåda mina muskler när frottén avlägsnats. Bli insmord i väldoftande oljor och medan massören tar sig an mina fötter läppjar jag på nypressade juicer. Det är verkligen en lisa för själen som jag tänker boka till min egna egentid.
Jag älskar att få upplevelsepresenter. I julas fick vi en konsert i julklapp av dottern med familj. En helkväll i Linköping där livet för en stund lämnades utanför dörrarna till konserthallen.
Innan våra barn fick egna familjer brukade vi försöka ta med dem på upplevelser som inte nödvändigtvis behövde vara exotiska utlandsvistelser. Att låta en häst dra en prärievagn runt Omberg var en av våra familjeexpeditioner där vi under några dagar och nätter kände oss som äkta präriefolk. De upphängda kastrullerna skramlade muntert i prärievagnens tak när vi skumpade fram på smala östgötska grusvägar. När maten tog slut och hästen blev halt fick vi ge upp vildmarkslivet och återvända till civilisationen med en erfarenhet rikare och roliga fotografier till familjealbumet.
Nu är barnbarnen i den åldern att de gärna ställer upp på äventyrligheter. I somras var det en unge i taget som lät sig föras ut på lite mer extraordinära utflykter. När det nu börjar blåsa varmare vindar är det åter dags att börja planera in och fara iväg på upplevelser som barnen kanske kommer att minnas då de är vuxna. Jag tar rollen som mormor och farmor på största allvar och vill erbjuda barnen av det jag har förmågan att erbjuda dem.
Först ut är stortvillingpojken. Han och jag ska bege oss utanför landskapsgränsen och vi ska ta oss fram sittande i ett tåg. Medhavd matsäck, smarrigt kafébesök, mat på restaurang samt insupa atmosfären som finns på Naturhistoriska museet. Biljetterna är bokade ty snart bär det av.
Jag vet att han väntar på vår resa lika mycket som vad jag gör.
Men innan dess ska vi med småtvillingarna och deras storasyster på brödauktion. Det är också en upplevelse utöver det ordinära.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar