Nu blommar syrenerna. Mina absoluta favoritblommor. För tankarna tillbaka till den tid då våra barn fick sommarlov. Då blommade alltid våra syrener. Jag plockade in stora buketter som jag ställde bredvid den hembakade tårtan. En liten sommarlovspresent, blomsterkrans åt flickorna, en blomma i finskjortans knapphål åt pojken. Jag älskade tiden då barnen hade sommarlov och var hemma om dagarna. Trots att det är länge sedan förnimmer jag fortfarande känslan av välbehag då vi lämnade skolavslutningen och sommaren låg framför oss.
Bonnsyrener ska det vara, inget annat duger åt mig.
Nu för tiden har syrenerna följt med i utvecklingen när allt ska gå snabbt. Blommar tidigt och under en kort period. Det gäller att hänga på och njuta av dofterna och ögonfröjden. Samt hinna med att koka saft på de blå blomklasarna.
Som minnesgoda läsare kanske kommer ihåg så har jag blivit utsedd av en hembygdsförening att försöka vara behjälplig med att hitta ett utedass som skulle passa utanför hembygdsgården.
En uppgift som jag tar på största allvar, för inget är så viktigt som ett fullgott avträde.
Idag har jag stämt möte med en man och vi ska tillsammans dryfta dassfrågan. Jag ser med stor spänning fram mot detta möte och vad det ska leda till.
Har en känsla av att det kan bli en svårlöst uppgift för det är ont om utmärkta torrdass nu för tiden.
Vi äger dock ett dass men det är inte förhandlingsbart. Det ska stå där det står för det är en form av kulturskatt. Jag har dekorerat dasset med porträtt av kungaparet, två tavlor föreställande godiskarameller samt en kruka med torkade växter. På golvet ligger en hemvävd matta i blått och vitt. Det hela är mycket hemtrevligt och pittoreskt och dasset är beläget vid vårt andra hus som ligger strax bakom vårt ordinarie bostadshus. Den som gästar oss och väljer att sova i vårt gästhus kan även välja att gå på utedasset vid behov. Det är bara att lätta på haspen och träda in i avträdet och slå sig till ro på fjölen.
När vi bodde i Värmland var vi också ägare av ett utedass. Vi nyttjade det aldrig och det var torrlagt efter att ha stått tomt under många år. Maken bror med fru köpte ett hus av oss som vi styckat av från gården och då blev de nödd och tvungen att införskaffa sig en bekvämlighetsinrättning. De ansåg vårt gamla dass vara lämpligt varpå maken helt sonika lyfte det från dess grund och forslade bort det till det nyinköpta huset med hjälp av traktorgrävaren.
Än idag nyttjas vårt gamla dass och vi har inte nåtts av några som helst klagomål utan det tycks ha fungerat tillfredsställande under alla år.
Själva har vi numera vattenklosett och det är en fröjd att slå sig ner på den vita sittringen och i lugn och ro uträtta det som ska uträttas utan några förestående arrangemang en förbränningstoalett medför.
Nu bär det snart iväg mot mitt ärofyllda uppdrag som dass-sökare men först ska slå en lov runt syrenbusken och insupa doften av sommarlov. Blunda och tänka tillbaka på tider då barnen var små.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar