En husmorsdröm och plommonspäckad gris

Egentligen skulle vi såga ner vårt gamla äppelträd. Det är ihåligt, murket och bär ingen frukt. Varje försommar sätter trädet dock fart med att blomma.Vem kan ha hjärta att såga ner ett gammalt ihåligt äppelträd då det är i sin fagraste blom? Därför får det stå kvar och hänge sig åt sitt eget förfall bäst det gitter.

Idag känner jag mig så där äckligt präktig. Enda dagen i denna vecka som jag är ledig och kan ägna mig åt diverse hushållsbestyr. Matbrödsbak, tvätt, strykning av den torra tvätten och städning. För att spä på min prudentlighet har jag även tillrett en skinkstek. Plommonspäckad dessutom. Det finns ingen hejd på mitt husmoderliga handlag. Ära och berömmelse väntar.

Dock har jag ömmande muskler efter gårdagens frivilligarbete i en annan dams trädgård. Hon poängterade att jag såg ung och spänstig ut där jag låg i hennes buskage och rensade ogräs. Kirskål, närmare bestämt. När jag tagit mig till slutet av arbetet hade kålen allaredan vuxit sig frodig där jag en gång började. Kirskål är skapat av den som vill trädgårdsodlaren illa.

Dörren till skrivarboden står på vid gavel. En aning av sommaren tränger in och sveper runt mina bara fötter. Det är lugnt och stilla, endast fåglarnas kvitter som ljuvlig bakgrundssymfoni.
Annat är det i staden, där fortsätter de nattliga galenskaperna med bilbränder. Norrköping har hamnat i riksradion och är nu ej allenast känt för sitt utomordentligt bollsäkra fotbollslag. En skam för hela nationen har Norrköping blivit och folk flyr från de eldhärjade stadsdelarna.

Under femton år presenterade Lasse Södergren Norrköping som Stolt Stad i Norrköpings Tidningar.
Budskapet låg i att skammen över att staden varit en ful och vresig arbetarstad tvättats bort. Att något fint och bra under åren höll på att hända och att Norrköpingsborna skulle känna stolthet över sin vackra stad.

Vacker är staden med Motala ström som rinner tvärs igenom, det går inte att komma ifrån. Välskötta parker och trevliga promenadstråk. Men så mycket mer känns det inte just nu att staden har att tillföra. Det känns närmast otryggt att vistas på gator och torg och bostadsområden som kantas med ständiga bråk.
Är tacksam att vi, tillika barn och barnbarn, har vår hemvist på lugnare ort.

Det är Grundlovsdagen och vi har firat med chokladkaka och kaffe. Hade vi haft en norsk flagga skulle ha vi hissat den men får nöja oss med vår egen blå-gula vimpel som dagen till ära hänger slak i sin lina. Glan ligger spegelblank och gårdagens oväder har dragit förbi. Nu väntar vi in supervärmen, den borde komma när som helst. Det gäller bara att härda ut till dess. Kommer den inte i sommar så finns det goda chanser inför nästkommande år. Vi får aldrig ge upp hoppet.