Fortsatta skurar och sval temperatur. Om det nu tarvas någon väderleksrapport. Människor är antagligen själva väl medvetna om den typiska svenska sommaren så jag behöver inte uppehålla eventuella läsare med onödig information.
Gårdagen tillbringade jag på Skärblackas egen nationaldag. Huttrade och frös men gör allt för mitt frilansande arbete. Little Roy från Jamaica reggaede så flätorna stod som piskor runt hans ansikte.
Do not touch my rasta, tror jag han sjöng.
No, no, no, never ever, sjöng jag tillbaka.
Han tittade ner på mig och log. Jag ängslades för ett ögonblick att han skulle bjuda upp mig på scenen till en duett. Med det blev det inget av.
Plötsligt dök General Knas upp. Rev av sin nya låt som släpps nästa vecka. Självklart skulle Blacka bli först att få höra Son of Marley.
General Knas var på hemväg, från Linköping till Stockholm, men drogs som en magnet till Bob Marleys minneskonsert utanför vårt Folkets Hus.
När scenen blev tom klev Erik upp med sin Louise. De tillhörde den publika delen av föreställningen. Erik föll på knä och friade till Louise som gråtande ledsagades av den skränande publiken att högt och tydligt ge sitt bifall. Giftermålet sker i oktober.
Ska det ske något stort ska det ske i Skärblacka. I´m just saying...
Min egen älskade höll sig hemma i stugvärmen. Väntade på mig med vin och en skål smågodis. Vi stängde av teven i god tid innan melodifestivalen startade. Ägnade oss istället åt varandra medan innehållet i flaskan sjönk och skålen med godis tog slut.
Idag har vi varit på utflykt. Ända till Mantorp. Utanför travbanan stod ett par kusar och glodde på oss när vi for förbi. De såg regnvåta ut men hade klätts upp i något slags regnställ. Det är bäst att skydda de som springer in pengar så de inte drar på sig förkylning och hosta.
I Mantorp åt vi en värmande nudelsoppa. Till det oljestekta gräshoppor och friterade hönsben. Vi ägnade oss enbart åt soppan. En sak i taget då det gäller främmande maträtter. Måste gå varsamt fram så det inte blir avskräckande redan från början.
Helgen är snart över. I morgon börjar en ny oxvecka. Jag ska vara frivilligarbetare och ägna mig åt att rensa rabatter. Sonen är min arbetsledare och jag gör som han anbefaller.
Ska visst även vara extramatte åt ledarhunden ty så är det sagt.
Ingen dag är den andra lik. Lättja tillhör en av de sju dödssynderna. Mitt leverne kommer aldrig att leda till evig fördömelse, i alla fall inte då det gäller lättja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar