De flesta dagar är bra dagar, men så finns det dagar som är aningen bättre än andra. De guldkantade dagarna, där jag bara flyter med i det som händer utan att behöva anstränga mig.
Idag har det varit just en sådan dag då jag fick förmånen att följa med dottern när hon förrättade ett utomhusdop på en ö ute i skärgården.
Sol, värme och blommande äppelträd. En liten jänta i centrum, omsluten av sina föräldrar, mor-och farföräldrar, övrig släkt och Gud.
Vackert och stämningsfullt.
Bilresa till och från Fyrudden tar sin tid. Då finns det rejält med utrymme till goda samtal, mor och dotter emellan. Smörgås, äpple och smörgiffel. Varmkorv med stark senap och räksallad.
Däremellan båtresa för att komma dit och hem. Vattnet spegelblankt. En och annan segelbåt där seglen knappt fylldes av vinden. En ensam svan med krökt hals. Måsar och tärnor. Små och stora öar. Bebodda och obebodda.
Min längtan efter en egen båt blev stark. Minnen strök förbi, landade på vattenytan och flöt vidare.
Minnen då vi packade vår egen båt med förnödenheter. Kylskåpet fylldes med sommarmat. Extrakläder och flytvästar. Böcker, tidningar och sällskapsspel. Barnen ivriga inför avfärden.
Skummet mot fören, svallvågorna som slog upp efter aktern. Öronmaneter och sjögräs.
Solen som gick ner i horisonten. Tända oljelampor och gasspisen som susade när vi i skymningen tillredde vår kvällsmat. Myggor och kvällsbad.
Vi somnade till vågornas ljud. Kluckandet mot skrovet. Morgonsol och huden som knottrades av den tidiga kylan. Morgonbad, smörgås och varm choklad.
Vår båt är såld sedan många år tillbaka. Arbete och tidsbrist. Åtaganden och plikter. Tid som fattas och otid som fördärvar långlediga dagar. Nu finns tiden men barnen är vuxna och vi har ingen båt. Det kan aldrig bli som förr, de åren går inte att återskapas. Men loggboken finns kvar. Jag bläddrar och skummar igenom texten:
"Strålande sol och vind svag till måttlig. Klockan 14.40 kastade vi loss från bryggan i Stegeborg. Klockan 21.00 ankrade vi vid Marö kupa."
Somrar med båtliv. Höstar med stormar och regn. Jag läser vidare vad jag skrivit i vår loggbok:
Söndagen den 29 september. Dags för vinterförvaring. Tack för härliga båtturer och underbar familjegemenskap."
Jag ställer in loggboken i bokhyllan. En dag ska jag sätta mig i lugn och ro och läsa igenom den. Från pärm till pärm.
Nu äger vi endast en liten eka. Ror ut på Glan och har med oss var sitt kastspö. Kaffe i termos, bredda smörgåsar. Maken och jag. Vi känner oss tillfreds med det. Ibland är något barnbarn med som vi klätt i orange flytväst.
Idag har ett flickebarn döpts på en skärgårdsö. Livet ligger framför henne. Ett liv som kommer att fyllas med minnen. Goda minne måste vårdas, en dag kommer dessa minnen att bli till tröst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar