Det händer ytterst sällan att vi åker till Norrköping utan att ha något egentligt ärende. Att vi skulle åka dit en lördag eller söndag sker ännu mer sällan. Undantaget är om jag skulle råka ha något jobb inplanerat som infaller en helg.
Idag var en sådan dag och till min stora glädje valde maken att följa med mig på resan.
Vi for i god tid före mina tidsbestämda jobb, parkerade bilen vid Färgargården och promenerade ut efter Motala ström den korta sträckan till rhododendrondalen.
Blomsterprakten var obeskrivligt vacker. Den måste upplevas live för att kunna förstå. Människor hade samlats i klungor, lågmält diskuterades färg och form. Känslan att befinna sig mellan två väggar av blommande buskar är smått magisk.
Nästa anhalt var Norrköpings nedlagda fängelse. Fem celler har öppnats upp för allmänheten och där pågår just nu en lite annorlunda utställning.
För Norrköpingsborna är Lasse Lindfors ett välkänt namn som förknippas med hans gamla polare Johnny Cash. Av honom har Lasse under åren fått otaliga gåvor som han nu valt att visa upp genom sin utställning. Bland annat en bibel och ett par häftiga boots som används då Mr. Cash stått på scenen.
Cash och frun June Carter har till och med varit hemma hos Lasse i Åby, bara en sådan sak! Går det annat än förundras?
För Lasse är Johnny Cash hela hans liv. Allt kretsar kring legenden och det är ingen överdrift att kalla det för en form av besatthet. Han till och med liknar honom till utseendet, något som Lasse känner en stolthet över men försäkrar att han inte gjort något för att efterlikna sin vän.
Annat än att gå klädd i svart. (Anm. min egen reflektion.)
Som frilansreporter blir det tvära kast. Från fängelseceller och Johnny Cash till sparrisodling. Ingen gemensam nämnare i det vad jag kan finna.
Min förhoppning var att vi skulle ta med oss hem några sparrisplantor för att själva starta upp en liten odling.
Det är enkelt att lyckas med sparris, försäkrade den jag talade med.
Bara marken är väldränerad och jordmånen sandrik. Sparrisen trivs inte i skugga utan vill ha mycket ljus.
Vi tvekade, kände att vi måste utföra en grundlig markanalys innan vi tar något beslut om att bli sparrisodlare.
För övrigt har vi helt ovetande en gång i tiden odlat sparris. De gröna vipporna som växer upp från rotsystemet klippte jag helt sonika av och hade som utfyllnad i blomsterbuketter. Någon hade varit före oss och haft en liten odling där det senare växte gamla plommonträd.
En granne upplyste oss om att på platsen växte det sparris och jag har ett svagt minne av att vi skördade några men det blev ingen given succé.
En trevlig dag med många olika intryck och med kaffe och kakor i Färgargårdens trädgård har avslutats med grillkväll hos stortvillingarna och deras gladlynte och trinde lillebror.
I morgon är första dagen på en ny vecka. Alltid lika intressant. För vem vet hur veckan kommer att bli.
Nu tänker vi runda av denna dag med något drickbart. Tacka varandra för helgen som varit och glädjas åt dagar som kommer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar