Jeppe super. Varför super Jeppe?
Har hans ruelse för alkoholhaltiga drycker försatt honom i ett permanent tillstånd som alkoholist eller kommer det an på att han gifte sig med den ondskefulla Nille som ständigt ger honom prygel? Kanske känns piskrappen mindre om han är full.
Idag har jag bevittnat Jeppe som slocknat redlöst berusad på gödselstacken. Sorgligt smärtsamt att se. Vardag för många, alla blir drabbade. Inte bara den som är sjuk utan även den sjukes närstående.
Jeppe på berget är en komedi, skriven av Ludvig Holberg år 1722. Skrattet fastnar i halsen vid åsynen av den stinkande Jeppe. Så må det vara hur roligt som helst.
Jag lämnar Jeppe åt sitt öde. Han ligger där han ligger allt medan Nille låter piskan vina över hans bakdel. Det krampar i magen och svider i hjärtat...
Däremot skrattade jag gott och hjärtligt då baronen kom ridande på sin lufthäst. Luftgitarr har jag tidigare kommit i kontrakt med men icke med några lufthästar.
Jenny Antoni, som spelar baronen i pjäsen, tyglade sin pålle med stor skicklighet. Höga hopp och vådliga krumbukter.
Mera, skrek jag och knep ihop benen under skrattsalvorna.
Jag sätter av i galopp, skrek baronen tillbaka och smackade på kusen.
Hon var vild och galen, precis som hennes lufthäst. Det smattrade i scengolvet och den blå sidenrocken flaxade av luftdraget.
När ryttarinnan och hästen lugnat sig dracks det kaffe och hästen käkade hö. Lufthö.
Första gången det hölls SM i luftgitarr var 1982. Stolt vinnare av priset blev den gången Kalle Moraeus. Han kan spela på precis allt den mannen. Inte konstigt att han vann.
Nu går jag i funderingarna på att eventuellt dra igång en tävling i luftridning. Eller varför inte trav. Det borde gå lika bra. Kanske vilsammare att sitta i sulkyn än på hästryggen.
Om jag nu bestämmer mig ska ja ha baronen med häst i mitt stall. Tror jag kan dra in grova pengar på det ekipaget.
För övrig landade det sent i går kväll riktiga hästar på Kungsängens flygplats i Norrköping. Hitflugna direkt från Amerika. Mellanlandning och besiktning innan nästa anhalt vilket är Solvalla. Det finns pengar i travet.
Under stort medialt och allmänt intresse tog flygkaptenen ner ett av världens största flygplan på den inte allt för stora landningsbanan. Respekt på det.
Men först tog han en lov över vårt hus som fick torpargrunden att skaka av det mäktiga ljudet. Vi hade precis lagt oss tillrätta under täcket då jag omgående fick kliva upp för att kontrollera vad som egentligen skedde över vårt hustak. Jag trodde för ett ögonblick att planet skulle till att landa på vår nysådda gräsmatta. Vilket skulle ha medfört katastrofala följder med omsådd av gräsfrö.
Det verkade svårt att ratta en sådan gigantisk kärra. Såg ut som om planet drastiskt tappade höjd och grantopparna på andra sidan av vår väg vajade i vinddraget. Men allt gick till synes väl enligt sociala medier och dagens Norrköpings Tidningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar