Jag är en hustru, mamma, mormor, farmor och svärmor som försöker se möjligheterna i det mesta jag stöter på i livet och få det till något positivt. Tror att allt som sker har en mening och är till för att ge kraft och styrka.
onsdag 4 maj 2016
Rakastan sinua och ett spegelblankt hav
Bil, tåg, buss, båt. Tervetuola Helsinki.
Äventyret är över. Stortvillingarna och deras lillebror har tillsammans med föräldrarna och oss färdats över djupa och vidsträckta vatten till grannlandet i öster.
Efter tre dagar har vi återvänt till hemmahamnen vid Glan och i vårt bagage ligger två kartonger med lakritspipor och en putt söt likör. Det gäller att shoppa loss rejält när det är taxfree.
Ombord på ett flytetyg modell större är det djungelns lag som råder. Speciellt då det gäller buffébord. Hungriga resenärer slåss om födan och det gäller att vässa armbågarna om det ska bli något på tallriken.
För ett kort ögonblick ångrade jag mitt drastiska beslut att vara snusfri. En prilla under läppen hade för en stund lugnat mina spända nerver. Men jag härdade ut och slevade på av läckerheterna där jag kom åt.
I Helsingfors fanns det torghandel med söta jordgubbar. Ursprungsland okänt. Och ett kafé där en enda kopp te kostade 60 spänn. Vi flydde ut genom dörren med en unge i vardera näve och den lille i barnvagnen. Servitrisen krökte på överläppen då snåljåparna lämnade lokalen.
Jordgubbarna smakade förföriskt gott och solen sken över oss och den finska storstadsbefolkningen.
På tillbakaresan undvek vi buffébordet. Gamarna fick slåss utan vår inblandning. Vi åt bland de civiliserade i restaurangavdelningen. Stortvillingflickan somnade i mitt knä innan maten kom på bordet men väcktes av de kulinariska ångorna en äkta tjock och med exakthet grillad oxfilé avger.
Vi åt under exalterad upphetsning och njöt av ett spegelblankt hav.
När dagen övergick till kväll kröp dansbandsorkestern fram från sina gömslen.
Kultaseni, silmät loistaa kuin aurinko. Rakastan sinua, sjöng de med vibrato.
Stortvillingpojken bjöd upp sin farmor till första låten sedan dansade maken och jag. Vi trodde att vi glömt stegen men de satt där och jag fördes tryggt över dansgolvet. Vi kände oss som unga på nytt. Möjligtvis kunde det ha berott på drinken bartendern blandade i sin shaker och serverade oss i frostiga glas.
Två danser på raken klarade vi av. Sedan fick jag ont i fötterna och vi gick till kojs. Jag i överslafen, maken och en tvilling i var sin underslaf medan resten av familjen bäddade ner sig i sin egen hytt.
Båt, buss, tåg, bil. Och vi är hemma igen efter några trevliga dagar. Nu njuter vi av att våren äntligen kommit och i kväll blir det grillpremiär i vår egen vårliga trädgård.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar