Sillsallad till jul, citronpaj till påsk och laxpaté till midsommar. Traditioner är till för att hållas och föras vidare i generationer. Nå, om våra barn håller på de helgtraditioner de fått med sig genom bröstmjölken låter jag vara osagt. Maken och jag fortsätter dock seden, med eller utan barnens medverkan.
Laxpatén, romsåsen och färskpotatisen är redo.
Småtvillingarnas storasyster har besökt oss. Sovaöverryggsäcken innehöll hennes allra finaste nattlinne. Kvällsmys med chokladfondue, nyplockade blåbär och jordgubbar samt animerad film.
Getingstick som krävdes omvårdnad och jakten på mördarsniglarna. Prinsesspyssel och kräm med gräddig mjölk.
Bläddrar lite bland nyheterna innan den för mig mest avskyvärda helgen tar sin början på allvar.
Människor döper om sig till Zlatan. Kön kvittar lika bara de får heta samma som den störste av dem alla.
Storbritannien kommer att lämna EU. De skulle aldrig gått med från början. Inte vårt land heller. Det sa jag redan på den tid det begav sig. Då hade det inte funnits något EU-bygge att rasera.
Pundet kollapsar. Är det bra eller dåligt för dottern och mig som bokat flygbiljetter och hotellvistelse i London? Återstår att se. Vi tänkte shoppa loss ordentligt när vi ändå är i storstaden och då behövs en stadig valuta i våra plånböcker.
Skottarna äskar om en ny folkomröstning. Skriker sig hesa för döva öron.
Johan Sjösten är också på gång. Han vill se en omförhandling för vårt EU-medlemskap. Kan innebära minskade avgifter. Vilka avgifter han syftar på har jag inte satt mig in i men jag säger ändå ja för vem vill inte betala mindre om det är möjligt. Kanske lägger jag min valsedel i Sjöstens burk när det är dags att gå till vallokalen. Har inte bestämt mig än, vill se hur det går i Storbritannien först. Eller så röstar jag blankt eller ligger på soffan. Det är en enda röra av allt och jag har svårt att hänga med i svängarna.
Ett Nordiskt samarbete kanske vore på sin plats. Då kan vi snika på Norge. De har så det räcker och blir över.
Vår fläder håller på att dö torkdöden. Det är rent katastrofalt. Maken gör allt som står i hans makt för att återuppväcka trädet. Det kan vara som så att han har något att göra med den långsamma döden. Att han nafsade på rötterna när han grävde avloppet. Men det är bara att välja, skitbrunn eller flädersaft. Det förstnämnda prioriterades. Saft fick vi i alla fall för det döende trädet blommade snällt och lydigt. Som en sista suck i jordelivet.
Men vår digitalis är vackrare än någonsin. Det finns alltid något som ersätter det som känns mindre bra. Bara vi tittar oss omkring ordentligt.
I natt har det varit ett våldsamt regnoväder. Jag vaknade av att det smattrade hårt på taket. I bara morgonrocken gick jag i arla morgonstund ut för att kontrollera vattenmätaren. 11 ynkliga millimeter som väckte mig, helt i onödan. Men luften är frisk och skön och småfåglarna tycks ha blivit upplivade av vätan för det är ett våldsamt liv här omkring.
Om en kort stund startar maken och jag vårt midsommarfirande som inte är något firande. Vi ska bara vara tillsammans och han ska hjälpa mig att känna glädje över att det är nu och inte då. Midsommarafton är en dag då jag önskar att jag kunde stänga av minnesmekanismen.
Vi tänker nu dra ur alla sladdar som kopplar upp oss mot internet. Leva som vi gjorde innan den datoriserade och mobila tidsåldern fanns. En välbehövlig vila från allt och alla.
Småtvillingarna fyller fyra år under helgen. Då blir vi bjudna på tårta i utbyte mot presenter. Det blir helgens höjdpunkt. Fuck midsommar mot det!
När vi återkommer till verkligheten är vi uppladdade precis som de tekniska prylar som tarvar en sladd i väggen för att de ska fungera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar