Jag tror att den här sommaren är den bästa sommaren på länge. Känns som om jag blomstrat upp, det finns en inre kraft och energi som ger mig glädje, förnöjsamhet och framför allt ork att ta vara på dagen. Inga orosmoln men skulle det oförhappandes dyka upp några har jag förmågan att fylla lungorna till bredden och med ett kraftigt andetag pusta bort dem.
Små och till synes små händelser blir till upplevelser utanför det ordinära. Bagatellartade äventyr, kanske någon resonerar. Vad kan en resa i all enkelhet mätas mot utlandssemester, spahotell eller en måltid på lyxkrogen, så kanske någon säger.
Men om det finns glädje bakom en händelse, den må vara hur enkel som helst, så ger det en form av livskvalité och skjuter glädjen till oanade höjder.
Idag har varit en sådan dag. Anspråkslös men glädjebringande. Jobbrelaterad men energigivande. Mycket tack vare att maken och jag gjort dagen tillsammans. Han följer inte med mig ofta ut på uppdrag men ibland händer det och då blir ett roligt jobb ännu roligare.
Som att gå på en utställning och titta på emaljerade bruksföremål. Klingar inte glamouröst men är nog så intressant. Att utställningen hölls i en tevekändis trädgård gjorde inte upplevelsen sämre. Milt och vänligt lotsade han oss genom sin trädgård, bort till den lilla röda boden i den bortre delen av grönska och prunkande rosbuskar. Där inne i boden fanns en man från Uppsala som förevisade sin emaljerade samling.
Tevekändisen ville piffa till sig i håret före fotograferingen. Jag fann det som ett onödigt företag, påpekade att han ser ut precis så som han ser ut på teve. Han körde fingrarna genom kalufsen och undrade om det verkligen var så illa ställt.
Inte illa, bara snyggt. Han satte sig lydigt i trädgårdssoffan och log så rart mot kameralinsen att jag blev alldeles knäsvag. Maken fanns vid min sida och stöttade så jag inte skulle falla omkull i gräset och smutsa ner mina vita byxor. Som alltid finns han där för mig.
Vidare mot nya jobbmål. Abborrebergs veranda vid Bråvikens strand. Inledningsvis västerbottenpaj med sallad och balsamvinäger. Sedan tid för intervju.
Se där, en bekant kom in genom dörren. Vi förärade henne med en sång. Hon blev först förvånad och sedan glad. Vi hann med att avhandla vår dotters skoproblem innan hon och hennes familj satte sig vid ett bord med utsikt över vattnet och åt vad jag tror var äppelpaj.
I lusthuset kunde det ha funnits utrymme för lite kel och smek då vi vistades där utan åskådare. Men ett bröllopsfölje förstörde de chanserna så vi får spara det till ett annat tillfälle. Vi tittade istället ut genom fönstret och såg en rad med gäss som vallade sina duniga små ungar. De guppade på vågorna och såg lite ängsliga ut. Världen är stor för små otränade barn.
Mina båda jobb är skrivna och inskickade till redaktionen. Ikväll har vi på ungdomligt vis ätit tacos. Jag tillredde måltiden så det hade räckt till en hel familj. En vana från tiden då vi alla var samlade runt matbordet. Att äta tacos utan barn är som att äta gräddtårta utan grädde. Men nu har vi rester så det räcker till i morgon. Därmed sagt att vi slipper hungra under dagen som kommer. Det är inte alla som har det så bra förspänt.
I morgon välkomnar jag en ny vecka. Många små händelser ligger bakom oss men många nya finns inplanerade. Det här är den bästa sommaren på länge. Blir gott att tänka på när vågorna går mörka och höga på Glan i november.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar