Med kylväskan full av amerikanska pannkakor styrde vi mot Småland. I baksätet, ordentligt fastspända, satt stortvillingarna. Deras lillebror och föräldrar färdades i egen bil. Heldag i Astrid Lindgrens värld. Glada, gråtande, smutsiga, lyckliga, trötta, exalterade barn. I en sagovärld är alla känslor tillåtna.
Lillebror tog uppståndelsen med ro. Vi andra besegrade Katlagrottan, såg när Ronjas far blev av med ett öra, hur Pippi kastade de korkade poliserna åt olika håll, Emils häst och Ramus liv som luffare. Andades in Bullerbyns småputtriga landsortsatmosfär. Stortvillingflickan tog modigt fajt med en grupp av Tengils soldater då hon i sin iver fingrade på låset till dörren i ett försök att ta sig in i deras näste. Inte mycket skrämmer den flickan. Hennes bror blev däremot soldaternas bundsförvant i syfte att förråda Lejonhjärta. Dramatik när den är som bäst.
I restaurangen var det förbjudet att medföra barnvagn. Vilket många föräldrar fick erfara då de i all hast, för att undfly en störtskur av regn, drog in vagnar med sovande bebisar, vakna bebisar och hungriga bebisar i salongen där doften från stekpannor med fräsande köttbullar från Lönneberga låg tät.
Strama servitriser med stela leenden motade upp ätande föräldrar från stolarna med uppmaning att omgående ställa ut barnvagnarna i regnet. Några av det mer väluppfostrade släktet som tar en åthutning på allvar sköt med inre motstridiga känslor ut barnvagnarna och lät tunga droppar studsa mot suffletterna. Andra, ivrig påhejad av mig som den ömmande farmor jag är, satt kvar och slevade potatismos och köttbullar medan knogarna vitnade på den hand som krampaktigt höll fast om barnvagnshandtaget.
Mitt barnbarn kastas inte ut i regnet, om jag får bestämma. Tre tillsägelser hjälpte inte, barnet var och skulle så förbli inomhus till dess ovädret bedarrat.
Stölleprov, här betaler en dyre pengar för köttbullera då ska en väl åtminstone få sitte inne å äte, skulle nog Emils pappa ha sagt i den uppkomna situationen.
Hela dagen roade vi oss. Glömde för en stund hur det nu ser ut utanför sagornas värld. Den värld som är så full av ondska att det är svårt att förstå. Ohyggliga scener som utspelats på platser vi varit vid flertal tillfällen. Där vi gått och hållit varandra i hand, flanerat vid strandpromenaden, sett ut över havet och lyxbåtarna som ankrat vid de små hamnarna. Det rika lyxiga livet har beskådats på turistavstånd. Leende tittar vi fram från fotoalbumen, minns hur det var när ingen behövde vara rädd.
Jag pussade stortvillingarnas lillebror på de mjuka, ganska så tjocka kinderna, såg hur hans syskon lekte på Bråkmakargatan. Barn, ovetande om andra barn vars liv hänger på den tunna tråd som läkare och sköterskor försöker stärka till hållbarhet och överlevnad. Vansinnesdåd utfört av galningar. Blodet flyter i strida strömmar utanför sagornas Katlagrotta.
I den småländska sagomiljön roade vi oss. Än så länge lever vi, våra barn och barnbarn i en skyddad miljö Än så länge...kan jag vara en del av den länk som är med och håller min hand över de små.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar