Snabba pistonger och senkommen kunskap

Det känns som om sommaren är på väg tillbaka. Helt säker går det naturligtvis inte att vara men det har i alla fall utlovats högtryck.
Ännu har värmen inte hittat rätt utan cirkulerar någonstans i de nedre delarna av Europakartan. Trots det har maken och jag suttit ute mesta delen av dagen, nedsjunkna i var sin solstol och underhållit oss med än så länge olösta kriminalfall. Ömsom frös vi, ömsom svettades så det blev ett evigt av och på med kofta och tröja.

Svärsonen bjöd på jordgubbstårta till eftermiddagskaffet.  Småtvillingarna och deras storasysters mamma har varit skrudad i de prästerliga kläderna hela långa dagen så henne fick vi inte träffa över tårtfatet.
Alltid när vi kommer ska flickorna uppvisa något speciellt. De vet att mormor och morfar är en hängiven publik och passar då på. Dagens övningar startade i klätterställningen. Upp och ner, hänga knäveck och nudda marken med fingertopparna. Även jag försökte mig på olika sorters konster men fick underkänt. Endast morfar applåderade och lät sig imponeras över sin för åldern viga hustru. Å andra sidan applåderar han det mesta jag tar mig för så detta var inget undantag.

Nästa event var klättra i dörrpost. Storasyster vig som en apa, klättrade raskt uppåt och hängde sig kvar. Knep med tårna kring dörrfodret och såg helt och hållet obesvärad ut. Att klättra i dörrposten är för henne helt normalt även om hon såg en aning villrådig ut då jag lät meddela att jag ville testa.
Nu gavs det inget tillfälle ty deras pappa påannonserade att tårtan var framdukad.

När faten var renslickade från grädde, jordgubbar och maräng var det cykeluppvisning. Benen runt som snabbgående pistonger och efter asfaltsåkning bör cyklar tvättas med slang.
Jag övergick till att plocka körsbär. Genast flög flickorna högst upp i körsbärsträdet. Uppflugna som kråkor på de svajiga grenarna. Grannfrun har med årens lopp lärt sig att de tre flickorna klättrar högst upp i körsbärsträdet och har därmed slutat knacka på dörren för att försiktigt fråga om föräldrarna vet att barnen sitter på trädens grenar.

I kväll har jag kokat körsbärssylt. Kanelstång, socker och bär i kastrullen avger ljuvliga dofter.
Körsbärssylt lämpar sig till maizenapudding vilket det kommer att serveras vid vårt köksbord inom en mycket snar framtid.

I morgon är det måndag. Vissa börjar sin semester medan andra har avverkat sina veckor och får vänta ett helt år på nästa långledighet. Jag är glad att jag inte längre behöver ta ut någon semester. Nu kan jag om vädret tillåter sprätta omkring i gräset med tårna när jag vill och om det börjar regna  jag håller jag mig inomhus och bygger pärlplattor eller bakar med modellera. Det är inte så noga vad jag gör bara jag gör det som behagar mig. Kanske börjar jag rent utav att träna på att klättra i dörrposten. Det är aldrig för sent att lära sig något nytt.