Äntligen kom värmen. Efter dagar med klagolåt åkte pantalongerna av och sandalerna plockades fram. Jobb i stan och jag höll på att få värmeslag. En eldkonstnär uppträdde på gatan som ångande. Konstnären ångade han också, om det berodde på hettan från elden, den plötsligt påkomna sommaren eller av ren nervositet är svårt att begripa sig på.
På väg till bilen ämnade jag köpa mig en mjukglass i glasskiosken som enligt vissa håll är ett svartbygge och lyder inte under byggnadsnämndens riktlinjer. Hur som helst får kiosken stå kvar, kanske kommunens tjänstemän inkluderat byggnadsnämnden stundom går dit i sommarvärmen för att svalka struparna med glass. Det som ligger i eget intresse bör får stå kvar och jag tror att problematiken fallit i glömska.
Någon glass blev det inte för min del, folk stod i kö och jag orkade inte vänta på min tur. I bilen fanns en ljummen och avslagen läskedryck som jag fick nöja mig med under hemvägen.
Igår kväll var det sommarfest i dotterns församling. Hela den kyrkliga personalen hade spökat ut sig till allehanda sagoväsen och ingick i sagostigen där vi besökare skulle utföra och lösa vissa tävlingsuppgifter.
Med mig hade jag stortvillingarna medan deras kusiner småtvillingarna och deras storsyster deltog i en springtävling hemma i Skärblacka och var således inte med om festligheterna.
Församlingspedagogen hade iklätt sig en blå peruk och serverade besökarna bål. Stortvillingflickan ville utröna vad i bålen bestod av och fick svaret flädersaft, sprite och jordgubbar.
Barnet bleknade och undrade hur en man i blå peruk var funtad som bjöd femåriga barn på sprit. I kyrkliga sammanhang dessutom. Hon avstod därmed från drycken, antagligen av rädsla att bli berusad.
Det tarvades många övertalningsförsök och förklaringar att bålen var garanterat alkoholfri. Till sist blev frestelsen allt för stor. Hon tog emot glaset och fann det hela mycket smakfullt.
Stundom händer det att vi vuxna är otydliga gentemot barn. Som den gången då var dotter som liten flicka inte fick på sig sina skor under en semesterresa på Madeira. Varken hotellet eller vi var utrustade med något skohorn varpå jag föreslog att vi skulle använda oss av en kniv. Ungen blev skräckslagen ty hon anade att vi tänkte karva av henne hälarna för att på så sätt få plats med fötterna i skorna. Om vi fick på henne skorna eller ej har fallit i glömska, dock vet jag med största säkerhet att vi inte skar i hennes hälar och inte heller hade några tankar åt det hållet.
Tvärt emot de småtaskiga styvsystrarna i Askungen, de gjorde allt för att få skon att passa foten för att kunna äkta prinsen.
Någon Askunge fanns inte med vid gårdagens festligheter. Däremot Robin Hood, Pippi Långstrump, godmodiga troll, en kantor som föreställde Hattmakaren, en skrudad indian och Långe mannen. Samt förutom bål rikligt med mat så det räckte till alla.
Kyrkans arbetslag äger!
Hur det gick i tävlingen? Vårt lag kom på andra plats och priset som delades ut var såpbubblor. Mycket passande nu i sommarvärmen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar