Idag har jag postat ett brev. Ett riktigt brev, skrivet på papper. Liggandes i ett kuvert med frimärke i högra hörnet hoppas jag att det inom en snar framtid når mottagaren. Men inget är säkert med postgången. Eller med något annat heller vill jag låta påskina. Ett tåg från Stockholm med destination Norrköping har lyckats köra vilse och hamnade i Gnesta. En bedrift, sanna mina ord. Jag som i min okunskap trodde att det var helt omöjligt att köra vilse på rälsen. Vilket maken bedyrade är fullt möjligt. Vis av erfarenheten efter den gången vår dotter och han trampade dressin i Värmlandsskogen.
Efter ihärdigt jobbande med pedalerna kilometer efter kilometer kom de slutligen till rälsvägsände vilket var bort i stôll. Det hela kom an på att de vänt kartan upp och ner så det blev bara att snurra på ekipaget och trampa mot det håll de kom ifrån. Nu verkar det helt uteslutet att dagens moderna lokförare kör efter karta, det borde finnas andra mer tillförlitliga system. Kan jag tycka. Men som sagt, inget är säkert.
Nu hamnade jag själv på ett stickspår, min skrift skulle handla om brev så jag återgår till ursprungsplanen.
Det bästa jag vet är att få ett hederligt brev på gammalt manér. Dess värre händer det numera ytterst sällan. Undantagsvis brev innehållande räkningar. De kommer ofta, speciellt i slutet av månaden.
Mejl däremot får jag dagligen, från kända och okända håll.
Jag har ställt in min mejl så skräppost hamnar direkt i skräpboxen. Men det finns rackare som lyckas smita mellan barriären. Då gäller det att vara försiktig och studera avsändaradressen med yttersta noggrannhet.
Idag kom ett sådant mejl där nyfikenheten tog överhand. Ingen bifogad länk så jag fann det harmlöst.
"Besta fru Gud Carina" löd inledningen. Smickrande måste jag erkänna.
"Min koliega kines and me hyres en dödlig slakting med arv on fonder. Du var utvald att dela arv for du tror mycket gud och barnhem. Vanlig skriv ditt nationellt id-handling, nummer till bank och kod. Pengar in konto samma dag för du stå som anhörig utan släkting".
Sannerligen mycket förvirrande läsning. Nigeriabrev, skrivet från något av världens alla hörn, tänkte jag. Samtidigt som jag funderade över hur mycket pengar som jag, upphöjd till Gud, egentligen skulle erhålla. Vad barnhemmet anbelangar kan de få den största delen av summan bara jag får reda på vilket barnhem som skribenten åsyftar.
Tyvärr är jag ganska dåligt bevandrad med hur fonder fungerar. Det är makens område så jag får rådgöra med honom. Eller den kollegiale kinesen. Någon av dessa två får bli mina ekonomiska rådgivare i arvsfrågan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar