Brödlös och rådlös

Aldrig tidigare har min längtan efter en kanelbulle varit så stark. De finns där, i frysen som vi placerat i det avgränsande utrymmet i vår gäststuga. Frysen fungerar som ett extra tillskott till den som finns i vårt kök. Och det är i extrafrysen som nybakade bullar fryses in i väntan på att få bli upptinade.
Varför inte gå ut och hämta en påse bullar om trånaden gör sig gällande?
Dessvärre är vi nu både brödlösa och rådlösa ty dörren till utrymmet där frysen finns går ej att få upp.
Min solstol har av någon märklig anledning fallit till golvet och placerat sig mellan garderoben och dörren. Sitter där som en rejäl bromskloss och trots att maken är beskaffad med ett handlag utöver det ordinära går han bet på att lösa uppgiften som omfattar att dörren kan öppnas.
Det finns nu två alternativ att välja mellan om det ska bli några bullar. Motorsågen eller hammaren. Med det första alternativet kan han sätta sågen i dörren och med det andra knacka sönder fönsterrutan. Nu är vi oense om vilket alternativ som lämpar sig bäst. Jag röstar för motorsågen medan maken hävdar att en trasig fönsterruta är enklast att återställa.

I väntan på röstresultatet har jag vandrar i vår trädgård tillsammans med min kamera för att stilla abstinensen som de oåtkomliga kanelbullarna ger.
Gräsmattan är fylld med höstlöv. Med sina mustiga färger ligger löven utspridda som om någon kastat ut en hink med konfetti.
Vissa löv ser ut som silver med vattendroppar som glittrar i solljuset. Naturen har en förmåga att göra riktigt bra jobb helt på egen hand. Hösten är vacker trots att jag inte tycker om den.

På mitt skrivbord ligger den nya upplagan av filofaxuppslag. Det är snart dags att planera in 2018.
Alltid lika spännande varje år. Tomma dagar som ska fyllas på med något nytt och innehållsrikt. När jag ersätter de gamla förbrukade dagboksbladen mot de nya är det inte långt kvar till vändningen. Då det åter är dags för vårsol och lövsprickningen.
Förhoppningsvis har vi fått upp dörren som leder in till våra kanelbullar innan nyåret ska vakas in.

Som en tröst mitt i allt elände med de oåtkomliga kanelbullarna finns en mjuk pepparkaka. Försmak av julen. Glöggen får dock vänta trots att jag vet de som redan provsmakat årets brygd. Precis som vanligt går åsikterna om smaken isär. I år är det indiskt som gäller. Glöggen ska hjälpa till att föra tankarna till gatukonst samt kryddmarknaden i Khari Baoli i Old Dehli. Flaskans etikett föreställer indisk traditionell skyltmålning med symboler och budskap.

"Hej tomtegubbar slå i glasen och låt oss lustiga vara". Mitt i allt finns Jesu födelse men ibland känns det som om just den händelsen inte har så stor betydelse i det stora hela.