Utanför vårt fönster är det vackert som en tavla. Denna morgon bjöd på solsken som fick löven, vilka än så länge klamrar sig fast vid grenarna att glöda.
Vid frukosten satt vi länge och tittade ut över sjön med den vidhängande prakten.
Då, mitt i stillheten kom ett sms från dottern.
"Mamma, en av småtvillingarna säger att det kliar förfärligt i hårbotten. Tänk om hon fått löss! Och vi som ska till frissan om ett par timmar".
Eftersom jag själv skulle ut på jobb blev det att raska på om jag skulle hinna med en sondering av löss och komma i tid till mitt jobb. Men eftersom jag saknade lämpliga instrument var jag tvungen att först införskaffa mig dessa.
Främst en luskam. Möjligtvis att vår lokala matvaruhandlare saluför dessa kammar då tiden är inne för hårlössens härjningar, var min första tanke. Varpå jag genast körde dit och frågade kassörskan Karin om hon hade några på lager. Inga kammar dock lusmedel och för att gardera mig slog jag till med en förpackning.
Apoteket, där finns det luskammar. Vid framkomsten kom nästa bakslag. Dörren var låst och en halvtimma kvar innan den skulle öppnas. Tiden tickade, lusjakten och mitt jobb väntade.
Innanför glasrutan såg jag apotekarna rumstera om bland piller och pulver, salvor och krämer. Med vild uppsyn bankade jag hårt på fönstret. De tittade upp och jag gestikulerade och skrek att de genast måste öppna eftersom det uppstått ett verkligt nödläge.
Vettskrämda rusade de till dörren och vred om nyckel. Beredda på att agera första hjälpen.
"En luskam tack. Snabbt för nu jäklar brinner det i knutarna".
Förvirringen som uppstod är svår att förklara. Men en luskam fick jag och jakten kunde börja. Efter en stund kunde jag lugna barnens moder att hennes flickor är garanterat lusfria. Hon tog emot beskedet med en suck av lättnad.
Ej heller har dottern med familjen några spindlar. Småtvillingarnas storasyster har fått en utrustning av oss morföräldrar med vilken hon kan fånga spindlar för att på nära håll studera deras liv och leverne.
Sex spindlar infångades varav två av dessa var avlidna redan vid undersökningens början. Resten av flocken är på rymmen vilket flickebarnet noga påannonserat genom en varningstext som placerats väl synlig på köksbordet.
Mina för dagen tvenne uppdrag är i detta nu avklarade. Text och foton inskickade till tidningsredaktionen och våra barnbarn har inga kliande djur i hårbotten. Det har jag efterforskat med största noggrannhet. Nu återstår endast att ge våra eminenta apotekare en eloge för snabb service och vänligt bemötande. Kanske med en tårta till morgondagens förmiddagskaffe. Vilken jag i så fall tänker leverera på apotekets ordinarie öppettider.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar