Livet som pensionär är behagfullt. Speciellt på morgonen. Varken hets eller stress vid frukostbordet, inget som manar på mig att snabbt och effektivt skala det kokta ägget för att lika snabbt och effektivt tugga och svälja. Vi tänder ljus och låter lågan värma och lysa upp våra lediga sinnen.
Men så kan friden brytas genom ett enda telefonsamtal och plötsligt befinner jag mig sida vid sida av maken och sonsambon för att plantera 120 häckplantor.
Det är då latmasken börjar att klaga och jämra sig. Slingrar sig runt varje ryggkota i ett försök att bromsa takten. Jag ber den hålla sig på plats, ligga och vila till dess arbetet är utfört för att sedan milt och varsamt påkalla min uppmärksamhet. Latmasken är vanligtvis min vän och följeslagare nu för tiden.
120 häckplantor var planterade lagom till lunch. Sedan lämnade jag mitt sällskap och de två som blev kvar fick jobba vidare utan någon handräckning av mig. Vilket resulterade i ytterligare 80 häckplantor och tvenne nöjda trädgårdsägare.
Mitt liv som frilansande pensionär kallade ut mig på ytterligare uppdrag under eftermiddagen. Jag skulle lyssna till en föredragshållare som tyvärr glömt bort att han skulle komma hem från fjärran land i kväll istället för i går kväll. Därmed hade med mycket kort varsel en ersättare trätt in i hans ställe.
Att behålla viktig information så som dagar, tider och platser vara nog så problematiskt. Men det finns väl beprövade huskurer som hjälper till att förbättra våra minnen. Att äta tre torkade aprikoser, tre plommon samt lika många mandlar varje dag främjar till att behålla minnet levande. Eller ett hopkok av salvia och hett vatten.
Detta gäller dock inte kvinnor som nyss tagit steget in i klimakteriet. Hormonförändringarna skapar ett kaos i hjärnan som kan jämföras med en förvirrad tonåring. Samt en abrupt inbromsning av minnet.
Dock är det vetenskapligt bevisat att män lider av glömska i högre grad än kvinnor. Bakom detta påstående står en norsk professor. Som förutom de vetenskapliga testerna hävdar att vi kvinnor, till skillnad mot männen, är de som kommer ihåg att slänga soppåsen i soptunnan. Mycket beroende på de sociala strukturerna där det förväntas att just kvinnan ska ta ansvaret över soporna.
Huruvida professorn sköter sin egen sophanteringen framgår inte men jag kan tänka mig att professorn har annat att tänka på i sin forskning omkring manlig och kvinnlig glömska än just sopor.
För att bemästra min egen glömska använder jag mig av papper och penna. Noterar det jag bör komma ihåg och det jag helst av allt inte vill minnas försöker jag efter bästa förmåga radera ur min mänskliga hårddisk. Med mycket varierande resultat bör tilläggas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar