Falnande romantik och nybakat hos Tranan

Så länge det finns ork, motivation och förnöjsamhet i att ta vara på det goda livet har att erbjuda tänker vi ta del av de möjligheterna. En dag är det för sent, att fundera över det som aldrig blev av verkar på något vis värre än att fundera på det som redan avklarats.

Utifrån den enkla anledningen beslutade maken och jag att kosta på oss ett par njutningsfulla dagar som genomträngande handlade om lyx och flärd. Närmare bestämt en övernattning på Badhotellet i Tranås.

I vårt rum låg fluffiga badrockar, snyggt arrangerade på fotändan av den inbjudande övernattningssängen. Bubblande vin nedstucken i kylhinken, skimrande isbitar höll vinet dess rätta temperatur. Läckra  chokladpraliner  smälte på tungan och frigjorde dess ljuvliga smaker.

Vi flöt på rygg i poolens behagliga vattentemeratur. Badade örtbastu där en dimma som doftade örter och Vicks vaporub med lätthet kunde ta kål på den kraftigaste förkylningsbacillen som eventuellt följt med oss från Östergötland.

Fårskinnsklädda vilstolar, smäktande musik, levande ljus och dignande fruktfat.

Doktorsfiskarna Gurra rufa tog hand om våra trötta fötter allt medan maken stönade, dock ej av vällust ty han har extremt kittlig fotsulor. 

Tre rätters middag, där till ett väl utvald glas vin passande varje måltid. Som avslutning bakad choklad med vit chokladsås- och apelsinsås, rostade pistagenötter och chokladjord.

Tröttheten efter all avslappning och vällagad mat gjorde sig till känna, vi föll till föga och kröp ner under pösiga täcken som stoppats ner i påslakan av mjukaste satin.

Under en romantisk weekend vill romantikerna gärna ligga lite extra nära varandra, maken och jag är inget undantag. Våra kroppar doftade så som kroppar doftar då de i spaavdelningen behandlats med välgörande oljor och krämer av vitt skilda slag. Dofter som i sin tur bättrade på den uppsluppna stämningen.

När romantiken var som bäst hörde jag maken ställa frågan vart jag egentligen tagit vägen. Jag befann mig på golvet, mitt emellan våra sängar som sakta och omärkligt glidit isär. Där låg jag endast iförd min hudkostym precis så som jag var när jag kom till världen. Förskräckelsen över att bryskt lämnat tryggheten var lika stor nu som då. Makens ögon stirrade ner på mig mellan de glipande madrasserna. Min dagsform är inte som tidigare, då jag med en graciös lätthet tagit mig ut ur knipan.
Nu låg jag där och stirrade tillbaka, hjälplös och oförmögen att på egen hand resa mig upp.
Under glada tillrop och ett visst besvär lyckades maken lirka fram mig och jag kunde kravla tillbaka  i sängen. Den specifika delen av romantiken hade vid det laget falnat, vi somnade hand i hand för att utvilade vakna på morgonkvisten till en välfyllt frukostbuffé som väntade i den vackra matsalen.

Vår romantiska weekend avslutades med gofika hos café Tranan, en promenad på Storgatan och ett besök i en loppisbod. Jag säger som det sägs på sociala medier då livets njuts till fullo och återberättas i ord och bild: Vi kunde ha haft det sämre.