"Jag är det sanna vinträdet, och min Fader är vingårdsmannen..."
Vindruvan, tecknet för den kristna församlingen och Jesus. Urban den helige är vindruvans skyddspatron. Enligt kristendomen men till syvende och sist är alltihop skapat av människan själv.
Utan några som helst religiösa inslag eller tankar har jag skördat frukten från vår egen vinranka. Söta druvor i svulstiga klasar. Dock räcker skörden ej till en pava vin, möjligtvis tänker vi spara några druvor för framställning av russin. Julbaket drar snart igång och då kan det kännas fint att använda sig av närodlade och garanterat giftfria russin.
För övrigt har vi påbörjat höststädningen av vår trädgård. Med ett inslag av vemod, det måste erkännas. Och svallvågorna efter valet har ännu inte lagt sig till ro. Om det någonsin blir lugn och ro efter detta drama.
Vi röstade tillsammans med sonen och hans familj. Medan modern och fadern gömde sig bakom den gröna skärmen för att i lönndom lägga valsedlarna i de vita kuverten tog vi hand om deras telningar.
Stortvillingarna följde hela händelseförloppet med stor intensitet. Eftersom vi inte har något att dölja inom familjen fick de följa med farmor och farfar bakom skärmarna, lämna valkuverten och se på hur dessa stoppades ner i de olikfärgade springorna. Vi såg det som en viktig samhällsinformation i demokratisk anda.
När vi skulle gå från vallokalen upptäckte vi att deras lillebror var försvunnen. Letandet satte fart, men då dök gossen upp. Med en valsedel i varje hand. M och V hade han plockat fram ur valmöjligheterna. Innan han lämnade fram sina båda val studerade jag dem noga. Jag vill förvisso inte påverka någons egna val men det finns befogade begränsningar i vissa fall. Även om det handlar om en 3-årings val. Jag kunde andas ut, trots att inget av partierna är något jag själv skulle rösta på.
Det som värme mitt farmorshjärta var att de båda valsedlarna verkligen togs emot. Med stort allvar till och med. Ingen viftade bort honom utan han ansågs istället vara en blivande röstberättigande individ. Ett bra sätt att tidigt få stifta bekantskap med det som är den viktigaste händelsen för landets framtid. Nöjd och belåten tog han farmor och farfars hand. Om han vänt huvudet en aningen bakåt hade han sett hur hans valsedlar hamnade i papperskorgen. Så som det sig bör då en 3-åring tänker rösta i riksdagsvalet. Däremot går det tidigt att lära barn om rätten att vara olika, åsiktsfrihet, demokrati och vad följderna blir om krafter vilka inte eftersträvar mänskliga rättigheter får makten. Det finns hopp om en framtid i våra barnbarn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar