1 januari 2019. Krutröken har skingrats och jag känner efter. Finns det några förändringar som gör sig gällande så här under årets första dag? Nej, det känns så som det brukar kännas. Möjligtvis en mättnadskänsla som jag inte hade då jag vaknade morgonen den 31 december 2018. Något som kan bero på nyårssupén som jag enkom delade med maken. Inte med övriga via sociala medier.
För många har året som gått varit traumatiskt, sorgligt, besvärligt och befriat från glädjeämnen. Ett riktigt skitår med andra ord. Också detta inhämtat från sociala medier. Bakom varje glädjefylld bild och ord som vittnar om livet när det är som bäst finns det något som skaver och retar. Konstigt vore det annars.
Mycket kan vi själva vara med och påverka. Genom att göra aktiva val av allehanda slag. Men så finns det annat som vi står helt maktlösa inför. Stora och små makthavare. Källor till otrivsel, oro och grusade förhoppningar om förändringar i positiv riktning.
Och så har vi det där med alla nyårslöften som följer med upp mot den mörka himlen då nyårsraketerna fyras av. Löften som bryts i samma stund som vi städar bort högtidligheterna.
Jag ger inga specifika nyårslöften. Det enda jag lovar mig själv är att fortsätta göra så gott jag kan. Under det här nya året precis som alla andra år som ligger bakom mig.
Inte heller önskar jag mig något speciellt i samband med det nya årets ankomst. Jag har allt jag behöver, tillika ett nytt strykjärn. Inhandlat under gårdagen på rea. I alla fall utlovades det rea men det gällde enbart strykjärn ingen ville köpa.
Strax efter tolvslaget gick vi ut en sväng för att titta på fyrverkeripjäsernas mäktiga skådespel bortifrån Skärblacka. Smällar som skrämmer hundar och retar vissa.
I blåsten som enligt källor ska komma från Island. Jag studerade vårt hus som bäddats in i nyårsnattens mörker. Det såg varmt och ombonat ut där jag småhuttrande drog jackan lite närmare kroppen. Tänkte, vad mer kan jag önska? Vårt hem är litet i andras ögon men mycket stort i våra egna.
Ändå har jag förhoppningar inför 2019. Samma förhoppningar som jag haft tidigare år. Om fred och försoning, vapenvila och stiltje. Godhet och omsorg, kärlek och omtanke. Förhoppningar som är svåra för oss människor att uppfylla eftersom det är precis det vi är. Människor. Oliktänkande med egna värderingar i det vi anser vara rätt eller fel.
Den 1 januari 2019 vill jag framföra en hälsning till de som står mig närmast, nära vänner och vänner på avstånd men även till de som inte vill ha min vänskap eller närhet i sina liv.
GOTT NYTT ÅR. Jag hoppas av hela mitt hjärta att det ska bli ett riktigt bra och välsignat år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar