Resdammet är borta och vi har återgått till våra vanliga dagliga rutiner efter några fina dagar i Frankrike. Sol och värme. Gemenskap och goda, viktiga samtal.
Resan har undgått några större missöden. Det enda nervösa inslaget var då tåget stannade mitt i ingenstans. För den som inte behärskar språket blir ovissheten påtaglig. Det enda vi förstod var att något var fel med det elektriska.
Elektricitet kan spela oss ett spratt. Inte enkom för tågresenärer. En hel måltid kan i det närmaste bli förstörd då elen strejkar. Speciellt om det bjuds på raclette. Då är elektricitet en nödvändighet om osten ska smälta.
Min makes bror och fru dukade bordet, vi tog plats och racletten kopplades in. Då mörklades hela huset. Men som goda grannar sig bör upplät paret på andra sidan gården sin raclette. Vilken kopplades in varpå huset åter lades i mörker. Kabelvindor kom fram och svågern drog elkabeln tvärs över köksgolvet, ut genom ytterdörren och stack in kontakten i garagets eluttag. Vid det är laget hade potatisen kallnat och huset miste åter igen strömmen.
Då ryckte grannen i egen hög person ut. Orerade högt och ljudligt på sitt eget för oss obegripliga språk som min svåger och svägerska fick översätta. Därefter hämtade grannen en ny kabelvinda och proceduren upprepades. Denna gång hämtades ström från grannens garage. Vi kunde börja där vi slutade och osten smälte fint.
Grannar är något vi bör vara mycket rädda om. En dag behöver vi varandra. Inte enbart då det ska avnjutas raclette. Igår seneftermiddag ringde en av våra grannar. Uppjagat meddelade hon att det brann i skogen bakom "Tommys". Maken och jag rusade dit där vi sammanstrålade med grannarna tvärs över gatan. Med gemensamma krafter lyckades vi med krattor och vattenslang bemästra elden och hålla den stången till dess brandkåren kom. Och på så vis förhindra en fullt utvecklad skogsbrand. Svedda trädstammar och förkolnade rester av det som var en stor lövhög påvisar dramatiken som utspelades bakom "Tommys".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar