”Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand...”
En konstig men inte oväntad dag. En dag då det känns skönt att få hålla varandras händer. En dag då minnen strömmar likt en bäckfåras virvlande vattendrag.
Makens lillebror. Min svåger och barnens farbror. En man med mycket vishet, ett glatt sinnelag, humoristisk ådra och ett öppet hjärta har idag lämnat jordelivet.
Vi känner en enorm tacksamhet över vår resa till Frankrike i månadsskiftet februari-mars. Fina dagar med goda samtal om det som varit men även om det som väntade.
Bröder som fick möjlighet att ta farväl av varandra. Väl medvetna om att det var ett viktigt avskedstagande.
Nu väntar ett annat avsked, ordlöst men så viktigt. Det slutgiltiga avskedet. En bekräftelse på att det som hänt verkligen är sant. Vi ska åter igen färdas med flyg, buss, tåg och bil.
När vi reste till Frankrike var det kallt och ruggigt. Tänk om vi väntat med resan till dess det blivit sommar och varmt. Då hade vi gått miste om något viktigt. Oåterkalleligen.
Trots att sorgen är svår lindras den av de där dagarna strax innan påskliljorna slog ut. Korta promenader, solsken, gemenskap och att vi hann fatta varandras händer en sista gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar