Summa sidvisningar

söndag 9 juni 2019

Det svenska vädret och en kyrkoherde med egenskapad ägorätt


Nu är den svenska sommaren här! Så som vi har längtat och väntat. Ena dagen drabbas vi av värmeslag medan den andra dagen kräver ylletröjor och raggsockor. Det drar ihop sig till midsommar, då ska det regna, blåsa och vara kylslaget.

Men vad skulle vi dryfta med varandra om vi inte hade en äkta svensk sommar? Inget upprör så mycket som sommarvädret. Vi gnäller och klagar. Det är för varmt, det regnar alltid under semesterveckorna eller så blåser det för mycket. Inget tycks vara lagom och perfekt när det gäller vädret. Speciellt sommartid.
Prata väder kan dock vara en inkörsport i ett samtal. För varandra okända personer passar det att slänga några ord om växlande molnighet så där i förbigående för att lätta upp stämningen i tillexempel lokaltrafiken, i en hiss eller i ett väntrum där vi för det mesta håller oss på vår kant. Vädret är inte tabu ej heller väcker det anstöt eller ger upphov till sårade känslor. Vädret är så att säga ett neutralt samtalsämne.

Jag har själv praktiserat väderleken som inledning till ett otrevligt samtal. En kyrkoherde läxade upp mig för den ljusstake jag släpade in i kyrkan vid en begravning. Ett önskemål från anhöriga som jag till varje pris ville uppfylla.
” I min kyrka ska du inte tro att du gör som du vill bara för att du är begravningsentreprenör. Staken ska ut för här bestämmer jag”,  röt kyrkoherden med myndig stämma.
Jag tappade fattningen och påtalade att i kyrkorummet är Herren chef och inte kyrkoherden. Samt att jag inte fått någon bassning av den högste om det otillåtna i en extra ljusstake. Vilket inte gjorde saken bättre och jag blev kallad till ett allvarligt samtal hur jag ska uppföra mig i kyrkoherdens domäner.

När vi satt mitt emot varandra vid hans skrivbord påpekade jag vilket härligt väder vi hade och vad glad i sinnet ett solsken skapar.
”Skippa skitsnacket och kom till saken”! sa heden som kallat mig till ett möte. 
Vädret har en förunderlig påverkan på oss människor. Så stor att en kyrkoherde som tror sig äga sin arbetsplats inte riktigt vet hur ett viktigt möte gällande en ljusstake ska hanteras.
Därefter var kyrkoherdens och min relation lika kylig som en vinterdag i januari. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar