Regnet smattrar mot fönsterrutan. Jag tittar ut och tänker på helgen som varit. En känslomässig helg men ändock mycket fin och som bestått av närhet, värme och kärlek.
Speciellt lördagen då maken och jag var på utflykt. Inget livar upp så som dessa utflykter. Vi har alltid ett mål i sikte men vägen dit är krokig och smal. Trots att det finns breda tvåfiliga asfalterade vägar som tillåter höga hastigheter hamnar vi alltid på grusvägar långt bortom civilisationen.
Vi stannar på fina platser, äter matsäck och utforskar omgivningarna.
Ett av stoppen vi gjorde var vid en liten bäck. Vattenspegeln rörde sig stilla bland vegetationen och vi följde flödet en bit in i skogen. Där, dolt bland buskar och träd låg en till synes övergiven lada. Dörrarna var försedda med hänglås men nyfikenheten tog överhand så vi kikade in genom smutsiga fönsterrutor. Döda flugor hängde i spindelnäten, i ett av fönstren stod en flaska med texten "Apelsinlemonad". Den hade stått på sin plats under många år, vilket ett tjockt lager damm vittnade om.
Att kika in genom fönster till en öde byggnad känns härligt förbjudet. Någon har en gång i tiden verkat innanför väggarna av flagad rödfärg. Fantasin sätts igång och det görs ett försök att frammana personerna som haft byggnaden i sin ägo.
När vi rundade gaveln stod en dörr öppen på byggnadens långsida. Utanför på marken var flertalet gamla djupa porslinstallrikar uppställda i en ring. I några av tallrikarna låg gafflar och knivar. Det fanns rester av mat som torkat in i porslinets grådaskiga ytor. Vid närmare efterforskning visade det sig vara kattmat vilket påvisades av de många tomma kattmatsburkar som låg slängda i en hög bredvid den udda servisen.
Plötsligt stod en man i dörröppningen. Säckiga bruna byxor, en fläckig tröja och ur det väldiga grå skägget log en tandlös mun medan pigga ögon plirade mot oss.
Ladan var hans bostad och dukningen på marken tillhörde hans katter.
En overklighetskänsla uppstod. Hur kunde någon bo i en övergiven lada? Hur hade mannen där innanför sin dörr? Vad fanns för bekvämlighetsinrättningar? Antagligen inga för vem har rinnande vatten, dusch, toalett och tvättmaskin i en gammal lada?
Mannen verkade nöjd med sitt liv och med sina katter som enda sällskap.
Frågorna vi ville ställa var många men vi lät frågorna vila i stillhet. Vi hade ingen rätt att lägga oss i en främmande gammal mans livsval genom ställda frågor. Lika lite som vi har rätten att ha åsikter om någon annan människas val i livet. Det är var och ens ensak hur vi väljer att leva vårt liv. Oavsett om det är i en nybyggd villa med alla tänkbara moderniteter eller i en gammal lada mitt ute i skogen. Huvudsaken är att vi mår bra i våra livsval. Om vi ska lägga oss i någon annans liv är enda kravet att vi blivit ombedda att vara till hjälp och stöd.
Men det går inte att komma ifrån frågan; Varför har den okände mannen valt att bosätta sig i en lada?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar