Rosendoft och sladdriga lår

Jag kan inte dra mig till minne när våra rosenbuskar bjuder på så riklig blomning som i år.
Läste någonstans att all denna blomsterprakt beror på förra årets extrema torka. Växtligheten tror sig vara på utdöende på grund av uttorkning och gör därför allt i fortplantningssyfte. Sant eller falskt är jag inte den att uttala mig om. Jag refererar enkom de som anses vara experter inom området.

Kanske har experterna fel, kanske blommade rosorna lika rikligt förra året. Som sagt, jag minns inte.
Inte heller mindes jag under gårdagen var jag lagt den tagg jag utkvitterat för att kunna fullfölja mitt uppdrag som ansvarig för Kullerstad kyrkas kyrkport.
Hjärtat bankade och klumpen i magen växte. Med fasa föreställde jag mig stå framför vaktmästar-Riitta som gett mig taggen i utbyte mot min signatur och bekänna mitt slarv.
Det sista jag kom ihåg var att jag lagt taggen på ett säkert ställe. Så säkert att inte ens jag kunde hitta den. Tiden tickade på, kyrkporten skulle låsas för natten och paniken var nära. Plötsligt mindes jag, allt lugnade ner sig och kyrkportens lås surrade svagt när jag taggat på och slagit in koden.
Så även i morse fast tvärt om. Kyrkporten låstes upp och för besökare med intressen för kyrkor har under hela dagen möjlighet att ta sig in i kyrkobyggnaden. Morgonens uppdrag var enkelt ty jag hade taggen i tryggt förvar och mindes var jag förvarat den under natten.

En amerikansk studie har kommit fram till en lösning för den som ofta glömmer var saker och ting lagts undan. Det kommer helt enkelt an på benstyrkan. Forskarna påstår, den som styrketränar i en benmaskin minns upp till 60 procent mer än den som går omkring med slappa lårmuskler. Själv ställer jag mig tveksam till forskningen.
Andra forskare menar att händerna är ett verktyg för bättre minne. Lägger jag till exempel nämnda tagg på ett säkert ställe ska jag samtidigt knyta högra handen så hårt det är möjligt. När taggen ska plockas fram knyter jag istället vänstra handen och som genom ett under minns jag var den ligger. Om jag mot förmodan glömt det. Vilken aldrig mer kommer hända ty jag har stor respekt för vaktmästar-Riitta...

Medelhavsdiet är ett annat knep mot glömska. Har också det framkommit genom amerikanska studier. Eller så beror min stundom uppkomna glömska helt enkelt på min förvirrade hjärna. Eller mina sladdriga lår. Om jag ska tro forskarna i Amerika.