Summa sidvisningar

måndag 5 augusti 2019

En blank dag och en framtid fylld av tårar


Det drar sig mot höst. Kvällarna omsveps av sammetslent mörker. Vi tänder ljus och brygger hett te. Utanför vår altan blommar ljungen. I takt med tiden lugnar mycket ner sig. Det är nu jag ska göra allt det där jag inte hann under sommaren.

Maken frågade under frukost vad jag hade på programmet idag. Inget. Jag kände mig lite vilsen. Tittade i kalendern. Måndagen den 5 augusti. Blankt. Det är egentligen så jag vill ha det. Ändå drivs jag till att köpa nya årsblad till filofaxen när året närmar sig sitt slut. För jag vet, dagarna kommer fyllas med diverse åtaganden.
När frukostbordet var avdukat startade jag diskmaskinen, slängde in smutstvätt i tvättmaskinen och bäddade sängen. Tittade för säkerhets skull i filofaxen. Måndagen den 5 augusti. Blankt.
Vår helautomatiska kaffemaskin som mal bönor innan den efter en lätt knapptryckning sköter resten på egen hand blinkade rött. Uppmanade, ta hand om mig om ni vill ha mig kvar. Dags för avkalkning. Nu ligger resten  av dagen framför mig. Blank. Kanske skulle jag sätta igång ett matbrödsbak? Vi pratade surdegslimpor med våra under helgen gästande vänner från Skåne. Har du gäst i surdegen? Jag har gäst i surdegen. Sluta genast med det. Om jag åker till Norrköping och köper en bakmaskin är det slut med diskussionen. En bakmaskin kräver inget annat än torra ingredienser och en skvätt degvätska. Det vet jag av tidigare erfarenhet då vi lät en maskin baka vårt bröd. Men vi tröttnade ganska snart på limpor stöpta i en och samma form. Min svägerska från Frankrike tog den med sig hem efter sitt Sverigebesök.

För några år sedan, innan vi sålt vår begravningsbyrå ringde jag ett jobbrelaterat telefonsamtal. Kvinnan i den andra luren var ledsen. Egentligen inget ovanligt eftersom de flesta jag talade med var ledsna. Men hon var ledsen för helt andra orsaker. Hon skulle gå i pension. Rädslan för framtiden var tydlig. Nu var hon inte längre behövd. En vecka kvar av ett helt liv. Förbrukad. En framtid utan planer. Hon grät. Jag satt tyst med luren tryckt mot mitt öra och väntade ut gråten.

Måndagen den 5 augusti. Blank. Vad gör väl det när andra dagar är fyllda med viktiga och mindre viktiga uppdrag. Jag behöver så väl de där blanka dagarna. Dagar jag de sista åren suktat efter när jag var aktiv, stundom stressad och en alltid omhändertagande yrkeskvinna.
För övrigt fylls de blanka dagarna alltid med något. Jag är aldrig sysslolös. Än så länge är min framtid full av planer.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar