I år dignar vårt plommonträd av stenfrukter. Jag har redan kokat plommonsylt. Nästa projekt, plommonchutney.
Alla ingredienser som behövs inhandlades i morse. Då ringde sonen. Det hade uppstått en situation. Vilket i praktiken alltid innebär ett mottagande av barnbarn.
"Idag barn ska vi tillreda en plommonchutney som enligt receptbeskrivningen slår knockout".
Barnen jublande. Samlades kring mig och den minimala arbetsbänken i vårt minimala mattillredningskök.
Två av barnen skalade och hackade röd-och vitlök medan den tredje läste recept och jag förmanade om följderna som uppstår då kniven används till annat än att hacka lök.
"Vassa kockar använder aldrig slöa knivar, det vet ni va"? Barnen nickade i samförstånd.
Senapskorn, het chili och pressad citron. Därtill några deciliter röd vinäger. När plommon och övriga ingredienser började koka flydde barnen. Med förevändning om otrevlig lukt som kunde härledas till kastrullen.
Jag såg mig omkring. Lökskal, citronsaft och senapskorn var utspritt över golvet närmast arbetsbänken. Det knastrade och klibbade under fotsulorna. Då ångrade jag min briljanta idé om att inviga barnbarnen i tillverkning av plommonchutney. Förbannade min oförmåga att sitta på golvet och leka. Bygga lego, lägga pussel eller annat roligt som vissa vuxna verkar tycka är förnöjsamt att göra tillsammans med barn. Jag tillhör icke den kategorin av vuxna. Istället gör jag plommonchutney ihop med barnbarnen.
Jag ropade; "Hallå, kom tillbaka. Ska ni lämna mig med allt"?
Barnen ropade tillbaka. "Det var ditt påhitt med den där plommongrejen, inte vår. Det stinker förfärligt illa, du får stå själv i lukten. Vi går ut och leker".
Jag försökte förklara. Rödvinsvinäger luktar så där när det kokar, det går nog över om en stund. Barnen var utom hörhåll. Ända till jag hojtade, "nu finns det glass om någon vill ha".
Köket är städat, disken avklarad och fem stora burkar plommonchutney som slår knockout håller på att svalna. Chutneyn är dessutom avsmakad. Fick med beröm godkänt av ett utav barnbarnen samt av maken, vår tillfälligt inneboende och en av våra grannar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar