En rasande brand och ostyriga vågor

I 45 år har helveteshålet i Turkmenistan brunnit. Oupphörligt rasar branden efter sovjetiska geologers misslyckande. Ett inferno av brinnande underjordiska gaser. En turistattraktion så nära helvetet det går att komma.

Det brinner även i mitt inre. En eld som gör mig matt, svag och mycket trött. Frågor som hopar sig, främst under dygnets mörkaste timmar. Känner mig som en tistel, taggig och mjuk på en och samma gång. Vill använda taggarna mot de myndigheter som borde vara stöd i uppkomna situationer. Men jag håller igen, fäller in taggarna och tar fram dem när ingen finns i närheten.
Stryker det mjuka mot den som behöver det bäst. Vill skydda och värna i det jag kan. Men orken och tröttheten, när ska den egentligen ge vika?

Det är så mycket som händer just nu. Runt om oss finns personer som ska ingjuta förtröstan och trygghet men som är onåbara i sin utbildade kompetens. Jag kan enkom vara åskådare till det som sker. Trösta och lyssna men i möjligaste mån undvika egenkomponerade råd.
Försöker undvika att ge näring till den eld som brinner. Men att gjuta olja på vågorna är inte lönt eftersom oljehavet är så stort. Jag kan lika gärna trötta ut mig med att stå på en pir och spotta i havet. Det har ungefär samma overksamhet men jag har ändå något att uppta tankarna med emedan jag samlar saliv i munnen och spottar.

Ändå, det finns en strimma ljus. Den lyser svagt där borta i fjärran men den finns. Jag försöker greppa om ljusstålen, sträcker mina händer mot ljuset som silas mellan mina fingrar. Onåbar men ända ganska nära. Hoppet, det jag klamrar mig vid tillsammans med andra som nästan förtärs av samma eld som jag.

I morgon är det vår dag farmor, sa barnbarnet igår kväll. Han hade varit med mig på ett jobb. Vi satt i bilen och han pratade med mig. Elden inom mig svalnade något.
Ja, i morgon är det vår dag, svarade jag och han sa att han vill ha wienerbröd på vår dag.
Jag lovade, wienerbröd ska du få mitt älskade barnbarn. Jag vill ge dig mer än bara ett wienerbröd, tänkte jag för mig själv.