Jag har fallit till föga. Accepterat faktum. Hösten är här och jag har lättat på locket till min strumplåda. Mina fötter är efter månader av frihet instängda, omslutna i en kokong i väntan på att åter igen släppas fria. Tillsammans med mina fötter lider jag av instängdheten. Maken hänger med i årstiden, drar huttrande igen sovrumsfönstret när det är dags för nattens vila. Våra duntäcken är på plats och jag öppnar fönstret i smyg.
Skogsmarkerna och sociala medier svämmar över av svamp. Orensad och rensad. Även jag borde bege mig ut och skörda det som naturen erbjuder. Men det stannar vid tanken. Vilket jag kommer ångra när jag är i behov av lite kantareller i matlagningen. Jag fuskar, köper kantarellbuljong på flaska.
Faktiskt har jag en gång i tiden gått svampkurs. En bister lärare som med allvarlig min visade vilka svampar som är giftiga. Berättade om de förödande konsekvenser giftsvampar medför om endast en liten bit slinker med i stuvningen.
Alla kursdeltagare lyssnade uppmärksamt och vad jag vet skedde inga missöden. Det enda dramatiska inslaget som uppstod var när vi tappade bort min svärmor i storskogen. Istället för att leta svamp fick vi leta efter svärmor. Som när vi fann henne ansåg uppståndelsen totalt onödig ty hon kunde hålla reda på sig själv. Det var så hon var, min svärmor. Gillade inte att befinna sig i händelsernas centrum.
Min svärmor fick aldrig uppleva sociala medier. Hennes upplevelser var äkta. Så också fotografier. Inklistrade i album. Varken svärmor eller svärfar var några avancerade fotografer. Oftast kapade de sina objekt, upptill eller nertill. Det kvittade lika, de gladdes åt sina bilder och visste vilka de föreställde trots att ett halvt huvud kunde saknas.
Duckface var ännu inte uppfunnet. Inte heller dagens selfie. Där ett välarrangerat duckface är ett måste om resultatet ska få många likes. Men de flesta hänger inte med i trenderna. Duckface är helt ute. Nu är det fiskgapet som gäller. Precis som vid duckface är läpparna i fokus. Kinderna sugs in och läpparna säras en aning i fotoögonblicket. Vilket ger ett smalt ansikte, lika konstlat vackert som duckface.
Jag har stått framför spegeln och övat. På både duckface och fiskgapet. Resultatet blir förbluffande. Har ännu inte praktiserat det på mina följare i sociala medier. Väntar in det rätta tillfället. Eller så väntar jag in nästa trend vad det nu kan bli. Gristrynet kanske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar