Söndagen den 1 september 2019. Dagens outfit, kort kjol och svalt linne. Efter nattens åskväder med tillhörande regn fullkomligt ångar marken. Det känns som ett befinna sig i ett växthus. Men jag är inte den som klagar. Tids nog åker raggsockorna, tjocktröjan och vantarna fram.
Helgen har varit händelserik. En kompott av jobb och nöje. När jag har en kompis som är pilot måste jag helt enkelt passa på tillfället. Inte alla dagar jobbet är förlagt högt ovanför trädtopparna.
Jag måste erkänna, en viss rädsla smög sin in under huden. Hjärtat bankade lite extra hårt och munnen kändes torr.
"Du vet väl vad du gör"? frågade jag ängsligt medan motorn varvade och rotorbladen snurrade i maxfart.
Hon skrattade, och helikoptern lyfte. I lurarna hördes hennes lugnande röst. "Nu svänger jag ut över Glan och sen flyger vi över ert hus så du kan fota". Det sög i magen när hon gjorde svängen, tippade lite framåt och satte kurs.
Jag nickade, kved och höll händerna borta från den spak jag absolut inte fick hålla mig fast i.
"Carina, vad tyst du är. Du som annars har svada så det svämmar över".
Jag svalde hårt och försökte slappna av. Vilket gick så småningom. Jag såg alla våra små hus, det nyrensade grönsakslandet, en bit av trädgårdsdammen, våra soptunnor, min skrivarbod, gästhuset och vårt andra hus samt vårt bostadshus. Trädgården som vi älskar och vårdar efter bästa förmåga. Vår egen oas och lilla paradis. Och viken av Glan. Den vi tittar på varje gång vi sitter och äter våra måltider. Grannen stod på sin tomt och vinkade. Jag vinkade tillbaka.
För mig en häftig upplevelse som ska mynna ut i en artikel. För henne den vardagliga arbetsplatsen. I helikoptern eller i cockpit i flygplanet. På väg någonstans. Europa under hennes fötter.
Gårdagskvällen bjöd på kräftskiva hos goda vänner tillika grannar. Det har varit en helg att lägga till i den bästa delen av minnenas bok. Ett helt eget kapitel som skimrar lite extra.
I morgon är en ny dag. Då ska jag köra lastbil. Aningen enklare än att spaka helikopter men det kräver också sitt kunnande. Tänkte jag när jag åter stod på marken och såg helikoptern stiga till väders med solen som fond.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar