Efter sex arbetsamma dagar somnade min mamma in i går kväll klockan 21.35.
När en make mister sin maka blir han änkling. När en maka mister sin make står det änka i dokumenten, Men vad är benämningen för en dotter som genom döden skiljs från sin mor? Moderlös? Nej det låter fel för trots att mamma nu är död finns hon ändå kvar. Inom mig, runt mig och i mitt minne.
Mammas och mitt förhållande har stärkts under åren. Vi har stått varandra mycket nära, fått uppleva mycket trevligt och vi har varit förtroliga med varandra. Hon var min mamma men också min bästa kompis. Så har det inte alltid varit men jag har med åren valt att sålla och behållit allt det som är betydelsefullt.
Under sex dygn har jag varit vid mammas sida. Hållit henne i handen, lagt mig bredvid henne i sängen när oron varit som starkast.
Vilken fin dotter du är, sa sjukvårdspersonalen när de kom för att plocka fram knarklådan och ge injektioner som skulle dämpa oro och smärta.
Jag är väl som vilken dotter som helst, har jag svarat. För vem låter sin mamma gå ensam den sista mödosamma sträckan?
Många, blev svaret.
De här sex dygnen där jag kostat på mig sammanlagt fyra timmars sömn har varit omvälvande på många sätt. När stunden var kommen höll jag henne hårt i handen, manade henne att fortsätta framåt.
Det går bra mamma, du är nära målsnöret. Fortsätt bara lite till så är du där. Då släpper jag din hand och någon annan tar emot dig. Du är trygg!
Och mamma gick. I samma stund sköljde den massiva tröttheten över mig. Jag kände mig tom, en tomhet som borrat sig in i mitt bröst. Jag kommer sakna min mamma. Våra samtal, besöken, gemensamhetsupplevelserna och vissheten om att hon funnits där. I mitt liv och i sin lägenhet några minuter bort. Jag kommer sakna att när som helst plocka upp mobiltelefonen för att ringa viktiga och oviktiga samtal som en dotter kan tänkas behöva dryfta med sin mamma.
Jag kommer sakna det ständiga gnället över katter som gör sina behov i hennes blomsterrabatt, hennes upprördhet över Sverigedemokrater och president Trumps förehavanden. Jag kommer sakna de ständiga kommentarerna gällande vad utomhustermometern visar, att hon sett en råtta sitta under fågelstugan och andra små vardagliga ting som är värda att orda om.
Jag vill ha kvar min mamma men trots det är jag väldigt tacksam att hon nu lämnat sin trötta och mycket skröpliga kropp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar