Fönstertittare och Skärblackas bitch

Jag har gett torktumlaren semester. Tiden är inne då nytvättade kläder hängs på tork utomhus.
Det är nu som jag är tacksam över att inte ha diagnostiserats som pollenallergiker. För den som lider av pollenallergi kan inte hänga ut kläder på tork. Det är i alla fall den upplysning jag en gång fick av en före detta granne.
I dessa dagar är det inte lätt för den med rinnande näsa, kliande ögon och ett hängig allmäntillstånd. Det kan lika gärna vara en vanlig vårförkylning eller en släng av det fruktade viruset. Något som kan resultera i karantän.

Att besöka apotek för inköpande av preparat som lindrar pollenallergi eller febernedsättande har även det sina risker. Speciellt om apoteksutrymmet är litet. Vilken så är fallet gällande vårt Skärblackaapotek. Där går det inte att hålla det rekommenderade avståndet till varandra. Men i kristider är människan uppfinningsrik. Här har Skärblackaborna med ärende till apoteket löst problemet. Kunden rusar in, trycker fram sin nummerlapp och hastar sedan ut för att med näsan tryckt mot fönstret hålla koll på sin egen tur i kön. Allt för undvikandet av smitta.

Vår lokala matvarubutik är riskgruppen för viruset behjälplig med öppettider mellan klockan 07.00 till klockan 8.00. En hel timma till förfogande för personer fyllda 70 år och däröver. Förutsatt att personerna tillhör riskgruppen. Ett bra och serviceinriktat initiativ som mottagits med både ris och ros på sociala medier där åsikter om än det ena än det andra går isär.
För övrigt är vår lokala matvarubutik en plats där allt kan hända. Också det mest oväntade. Något jag blev varse då jag under gårdagen var där för att posta ett brev som krävde en vägning innan portokostnaden kunde fastställas.
En kund kom in i butiken och till min förvåning plockade denne fram sin mobiltelefon och det gick inte att undgå det faktum att jag blev fotograferad.
Aningen brydd ställde jag frågan vad denna handling hade för egentlig avsikt. Som förväntat avfärdades mitt påstående som lögn och jag fick mig tilldelad att jag för personen var helt okänd.
Samt att jag uppvisade ett otrevligt bemötande.
Det hela väckte ett stort intresse bland övriga kunder som med spänning följde händelseutvecklingen.

För övrigt är jag inte direkt okänd för amatörfotografen. På omvägar har jag hört att hen brukar läsa min blogg för att sedan diskutera innehållet med andra. Något jag passade på att tackade för och blev upplyst av min medkund att bloggen framstår som intressant och välskriven.
Det låg dock en spänning i luften så jag fann det för gott att avlägsna mig ut ur butiken. Men kunde inte hålla mig från att göra vissa efterforskningar vad fotograferingen egentligen gått ut på. Säkra källor kunde stilla min nyfikenhet. En nytagen bild i en mobiltelefon kunde hjälpa till att göra mig verklig inför amatörfotografens vänner som fått höra historier kopplade till mig.
Min egen teori är att jag numera ligger ute på sociala medier med rubriken Skärblackas värsta bitch.