Det märks att hösten är i antågande. Kvällarna mörknar allt mer men framför allt mycket tidigare än för en månad sedan. I dikesrenar och blomsterängar är allt det utblommade en påminnelse om livets förgänglighet.
Denna vår och sommar kommer att finnas med mig som den mest känslofyllda period jag någonsin upplevt. Sorgmanteln fladdrar runt omkring mig. Visserligen vacker men med sitt namn en sammanfattning av den mantel av sorg jag är insvept i. Precis som så många andra, denna underliga tid då rädslan överskuggar det mesta. Den pågående pandemin har öppnat våra ögon om vår sårbarhet. Vårt välmående har fått ett rejäl törn och medan vi tvagar våra händer med tvål och bakteriedödande medel gör vi det därför att vi älskar vår nästa så som vi älskar oss själva. Vi hjälps åt att hantera den kris vi står mitt uppe i.
Eller så skiter vi fullständigt i alla restriktioner. Tränger ihop oss inne i dagligvaruhandels lokaler och tröstar oss med att det är bra för näringslivet. För vi vill vara solidariska. Eller att det är bra för vår välmående eftersom vi är vana med att införskaffa oss mat och materiella ting. Vi går på krogen och till badplatser. Äntligen kan vi boka utlandsresor igen! Lever så normalt det bara går trots förbud och alla välmenta överlevnadsinstruktioner.
Som om detta inte vore nog i jämmerdalens vandring, nu meddelar skvallerpressen ett chockbesked. Prinsessan Victoria har tillsammans med sin make och barn lämnat Öland! Istället för att följa sommartraditionen har de med båt begett sig till Arkösund för att köpa glass. Pappa Daniel betar kalaset. Men innan dess höll vår tronarvinge födelsedagsfest på Öland och dit kom en tv-kändis för att dricka bubbel.
Nästan lika uppseendeväckande som när löpsedeln skrek ut att Lasse Berghagen har ont i ryggen och går med käpp.
Under gårdagskvällen vågade vi oss på samvaro på vår altan med goda vänner och vår dotter. Efter veckor som blivit månader längtade vi efter att få umgås med andra än enkom våra allra närmaste. Det blev en trevlig kväll och sorgmanteln syntes inte till. Med försiktighet och distans behöver vi nog bryta det avståndstagande vi tvingats in i.
Solen skiner och idag ska jag njuta utomhus av värmen som enligt rapporterna ska vika hädan redan i morgon. Maken gräver upp färskpotatis i vårt land och utanför vår altan är blåbären mogna. Bara det enkla får mig att för stunden lägga sorgtunga bördor åt sidan. Säga som maken alltid säger; Det ordnar sig Carina.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar